Herr talman! Jag tackar Rickard Nordin för ett intressant anförande.

Det finns väl egentligen ingen anledning att på nytt konstatera att Rickard Nordin och jag tycker väldigt olika och ser verkligheten på olika sätt i den här frågan. Det jag däremot tycker är väldigt intressant är hur oppositionen mot den proposition som vi debatterar här i dag ska försöka enas kring något alternativ.

I den energipolitiska debatten här i kammaren för ett tag sedan lyfte jag fram vilka olika ambitioner de fyra oppositionspartierna har. Hur mycket solkraft behövs det, och till vilket årtal? Hur mycket vindkraft behövs det, och till vilket årtal? Hur mycket nät behöver man, och till vilket årtal? Hur många gasturbiner behövs, och vad ska de matas med? Det finns fyra olika svar på alla dessa frågor, som berör all energipolitik från de fyra oppositionspartierna.

Det enda de egentligen enas i, herr talman, är att de här i dag motsätter sig den här kärnkraftsfinansieringspropositionen. Åtminstone Socialdemokraterna börjar dock luckra upp lite – det kanske ändå kan finnas ett behov av kärnkraft i framtiden, men det behöver finnas vissa tak för statens åtagande.

Jag vill ställa en fråga om något som jag tycker är intressant i den här kontexten. Detta var anledningen till att jag tog replik på Rickard Nordin; jag hade också kunnat göra det på Birger Lahti eller någon annan. Kommer Centerpartiet att acceptera en socialdemokratisk statsministerkandidat som väljer att inte riva upp det vi i dag fattar beslut om?

Alldeles oavsett det avslagsyrkande som kom från Rickard Nordin kommer ju kammaren i eftermiddag – om det inte är fler än tre som trycker fel eller som har glömt att komma hit – att bifalla den här propositionen. Det innebär att vi skapar förutsättningar för att sluta avtal med kärnkraftsbolag om nyproduktion av kärnkraftverk i Sverige, oavsett vad Rickard Nordin tycker. Om det – gud förbjude – blir ett maktskifte någon gång i framtiden kan ju nästa regering välja att låta detta finnas kvar. Hur agerar C då?