Herr talman! Här ställer ledamoten några frågor om energiöverenskommelsen. Jag har stått i den här kammaren ganska många gånger och förklarat varför vi lämnade den överenskommelsen 2019.

När man gör en överenskommelse ”committar” man sig till olika delar. I den här stod det att vi skulle ha upp till tio reaktorer – det var möjligt. Vi hade sex reaktorer, så det fanns lite utrymme där. Vi gjorde detta för att vi skulle rädda kärnkraften och för att inte mer skulle avvecklas i framtiden – man straffbeskattade ju kärnkraften. Det var därför vi gick in i det här. Ja, effektskatten togs bort.

Men tänk på när det sedan kommer regeringar, när man väl har gjort den här överenskommelsen, som faktiskt gör tvärtemot det som man har kommit överens om! Ta kraftvärmen, exempelvis! Är det att värna kraft- och fjärrvärmen när man åttadubblerar skatten och man har tre månader på sig att ställa om? Nej, det är inte särskilt fräscht. När de gång på gång går emot det som vi har kommit överens om ger man till slut upp, för en överenskommelse är inte någonting värd när de gång på gång bryter mot den.

Vi lämnade den. Vi gjorde det för att vi också ville ha en helt ny inriktning på energipolitiken. Den var faktiskt skadlig för Sverige.

Det går fort att riva, men det tar lite längre tid att bygga upp. Jag är glad över att vi har en regering på plats som faktiskt tar sitt ansvar för att bygga ett robust och leveranssäkert elsystem, så att morgondagens generation inte ska behöva tveka om huruvida elen finns när man behöver den och där den behövs.

Tack för att vi har en ny regering, och tack för frågan, Birger Lahti!