Herr talman! Regeringen har presenterat ett ramverk för finansiering av ny kärnkraft. Beslutet kommer att fattas senare under dagen. Det kommer att påverka Sverige fram till nästa sekelskifte och längre därtill, som min utskottskollega Tobias Andersson konstaterat. Det är ett nödvändigt beslut, för de beslut vi fattar i dag avgör om Sverige om 20 år kommer att vara ett land med högt välstånd som går en ljus framtid till mötes.

Beslutet i dag innebär dock inte bara en satsning på ny kärnkraft. Det är en tydlig skiftning i inriktning. Vi kommer att ta ett stort kliv från det ideologiska till det funktionella kraftsystemet. Det är en återgång till den grund som gjorde Sveriges kraftsystem till världens bästa, där samhällets behov och inte önsketänkande får diktera hur kraftsystemet ska utformas.

Herr talman! Vi ska satsa på kärnkraft, för dess förmågor svarar mot samhällets behov, vilket alternativen inte klarar av att göra med dagens teknik. Kärnkraften är inte en lösning man blir tvingad till, utan den är det bästa vi har i dag för att tillgodose en bra basproduktion där vattenkraft inte finns att tillgå.

Av de andra kraftslagen finns det inget som kan ersätta kärnkraften. Kraftvärmen är fantastisk och ska stärkas, men den kan inte skalas upp för att ersätta kärnkraften. Vår skog kan vi göra bättre saker av än att elda upp. Solkraften producerar under helt fel tid av året. Vindkraftens volatilitet måste man alltid kompensera för med något annat, och de negativa konsekvenserna för närboende gör att det ibland är svårt att placera vindkraftverk där behovet är som störst.

Alla de här kraftslagen bidrar till ett optimerat kraftsystem, vilket jag vill vara väldigt tydlig med. Men det är inte möjligt att använda dem som bas i ett industriland. För att det ska fungera måste man ta oerhörda risker och förlita sig på tekniker som enbart finns i labbskala eller politiska regleringar som avindustrialiserar länder – det sista Sverige som framstående industriland ska göra.

När man väldigt ospecificerat talar om batterier och lagring som lösning kan jag konstatera att varken tekniken eller kapaciteten finns. Svenska kraftnät konstaterar att det på flera decenniers sikt är helt orealistiskt med storskalig långsiktig energilagring. Vad man menar när man ospecificerat talar om flexibilitet, energieffektivisering och smarta elnät är – lite tillspetsat – elransonering. Det är inte en möjlig väg om Sverige ska fortsätta vara ett industri- och välfärdsland, i synnerhet inte om vi ska vara ett fossilfritt industri- och välfärdsland.

Jag har en sak att säga. De olika kraftslagen finns alltså till för kraftsystemet, för industrin och hushållen, och inte tvärtom. Det är alltså inte kraftsystemet, hushållen och industrin som ska behöva anpassa sig efter kraftslagen, utan kraftslagen som ska finnas till för samhällets behov av el. Kraftsystemet är inte en välgörenhetsorganisation för kraftslagen. Kraftsystemet kan heller inte bara vara utlämnat till kraftslag som bara producerar el när de känner för det.

Att ensidigt välja bort kärnkraften och enbart fokusera på de alternativa lösningarna är farligt. Flera har konstaterat det den senaste veckan. Danmark håller på att överge ett kärnkraftsförbud som gällt sedan 1985. Belgien rev upp sitt avvecklingsbeslut förra veckan och ska nu satsa på ny kärnkraft, och i måndags meddelade Tyskland att det ska sluta motarbeta kärnkraft i EU.

Oppositionen har länge haft ett ensidigt fokus på bara de väderberoende kraftslagen. Problemen har blivit så uppenbara att till och med de har insett att man behöver el under vindstilla mörka vintermånader. I det läget borde den naturliga tanken vara att vända sig mot den välbeprövade kärnkraften som gett oss stabil, ren och billig el i över 50 år, men nej. Hatet mot, och besattheten av, kärnkraften är stort.

Trots otaliga exempel från omvärlden – särskilt Tyskland, som har ett kraftsystem från helvetet, där man nästan driver sin industri i konkurs – väljer oppositionen här en farlig politik som gör svenskarna fattigare och otryggare.

Herr talman! Vi inom Tidösamarbetet vågar erkänna att ny kärnkraft kostar. Det gör all vital infrastruktur som ska stå längre än till nästa sekelskifte. Men den står inte mot ett gratis nollalternativ, vilket inget av oppositionspartierna egentligen vågar berätta för väljarna och dem som sitter och lyssnar här i dag.

I deras experimentella elsystem ska det plöjas ned hundratals miljarder i extra elnät, miljardsubventioner till väderberoende kraftslag som ska byggas in på varje knut. Till det ska reservkraft byggas, vilket även den givetvis måste subventioneras.

Återigen: Det finns inget alternativ mot kärnkraftsfinansiering som är ett gratis nollalternativ. Man är inte ärlig mot människor om man påstår att så är fallet.

Herr talman! Den största kostnaden för svenskarna är inte att bygga kärnkraft. Den största kostnaden är att inte bygga den. Sedan ska vi komma ihåg att vårt förslag om riskdelning inte är pengar rakt ner i aktörernas fickor, som elcertifikaten till vindkraften. Riskdelning för kärnkraft är alltså lån, som ska betalas tillbaka med ränta.

Vi ska bygga ny kärnkraft för att det ger det bästa kraftsystemet. Ett system med basen i kärnkraft ger de bästa sammanlagda effekterna. Det ger lägst utsläpp av koldioxid. Det tar minst mark i anspråk och kräver minst mängd kritiska mineraler. Kärnkraften är det varje miljövän borde kämpa för.

Reaktorerna kan placeras nära kunderna och levererar när det behövs, och de kan enkelt skalas både upp och ned. Elpriset blir lågt och volatiliteten minimal. Den sänker kostnaderna för stödtjänster och minskar också behovet av enorma elnät. Det är vad samhället behöver. Ren, stabil el när varje hushåll behöver det och där varje industri vill ha det.

Kära socialdemokrater, och min förnuftiga utskottskollega Fredrik Olovsson! Det finns flera förnuftiga socialdemokrater i näringsutskottet, ska jag vara väldigt tydlig med. Ni har våndats över kärnkraften i 50 år nu. Frågan handlar inte om pengarna eller behovet. Alternativen är betydligt dyrare och löser inte problemen, och behovet av kärnkraft är uppenbart. Ni socialdemokrater vet det.

Problemet är att man har drivit opinion mot kärnkraften i 45 år och dessutom lämnat över sin energipolitik till Miljöpartiet och Centerpartiet, som egentligen har elransonering som bärande idé. Ni har redan erkänt att vi hade rätt och kopierat vår politik inom rättsväsen och migration.

Jag vädjar: Ta nu ansvar för Sverige, och släpp ransoneringsradikalerna på ytterkanten. Stå upp för svensk industri, svensk välfärd och svenska arbetstillfällen och ge dem den baskraft de behöver. Kopiera den samhällsbyggande energipolitiken.

Herr talman! Fyra år och två månader – det var så lång tid det tog att bygga Oskarshamn 3. På 13 år byggdes tolv reaktorer i Sverige, och två levererades till Finland. Ingen kunde bygga kärnkraft lika effektivt som Sverige under 80-talet, och ingen har kunnat bygga så effektivt sedan dess. Tyvärr har vi inte längre den förmågan. Den fantastiska kärnkraftsindustrin vi hade var inte välkommen av våra fyra oppositionspartier på vänstersidan.

Genom tankeförbud, stopplagar, forcerade nedläggningar, indragna forskningsmedel och politiskt avbrutna projekt har man försökt att strypa den svenska kärnkraftsindustrin. Investerare har lärt sig: Att bygga ett kärnkraftverk i Sverige är riskfyllt. När som helst kan oppositionspartierna vilja stänga det.

Herr talman! Låt mig avsluta med att säga varför denna proposition om kärnkraftsfinansiering behövs. Industrin ska kunna vara trygg med att staten säkerställer den grundläggande infrastrukturen och inte försöker torpedera den med jämna mellanrum. Vi säkerställer nu detta.

Ny kärnkraft ska byggas för dagens och morgondagens svenskar. Varje hushåll och företag ska ha tillgång till el – dygnet runt, året runt och i hela landet. Sverige behöver i princip fritt flödande, fossilfri, billig el. Det finns, herr talman, inga rika lågenergiländer.

Med det yrkar jag bifall till förslaget om statlig riskdelning för ny kärnkraft.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M), Josef Fransson (SD) och Camilla Brodin (KD).