Herr talman! Energisystemet är grundläggande i våra moderna samhällen. Det är centralt för hur länder utvecklas, hur jobb skapas och hur välfärd och välstånd säkras. Att steg för steg trycka ut de fossila utsläppen från energimixen är också viktigt för att stärka vårt oberoende och vår konkurrenskraft så att vi kan göra vår del av omställningen.

Sverige har sedan lång tid kunnat glädjas åt att vi i princip har haft ett helt fossilfritt elsystem. Men i såväl industrisektorn som transportsystemet använder vi fortfarande mycket fossil energi. Att ta nya steg i elektrifieringen bort från fossilimport är därför viktigt för Sverige. Därför behövs också mer fossilfri elproduktion.

I den delen är vi socialdemokrater överens med och har en gemensam bild med regeringen. Elsystemet behöver växa kraftigt under de kommande åren. Det elöverskott som finns i dag räcker inte till om transportsektorn elektrifierar och om industrin ställer om. Det räcker definitivt inte till om vi ska ta vara på Sveriges stora och goda förutsättningar till ny industrialisering, stora investeringar för nya jobb, ökad tillväxt och därmed också ett större välstånd.

En förutsättning för att det här ska bli framgångsrikt är att priserna är konkurrenskraftiga och att systemkostnaderna är låga. Hushåll ska ha råd att betala sin räkning, och företagen ska bli konkurrenskraftiga på globala marknader.

Mer el är bra, men billig el är en förutsättning för att det ska bli en så stor efterfrågan som vi i grunden vill. El i en mer avlägsen framtid är förstås också bra, men mer el de kommande åren är nödvändigt för att industrin ska få möjlighet att slå ned sina bopålar ordentligt. Man ska investera här, och hushållen ska känna trygghet i att omställningen är bra också för dem.

Eftersom regeringen lägger fram en politik som bortser från behovet av mer billig el snabbt ser vi risker med den politiken. Liksom en lång rad remissinstanser ser vi en politik som ensidigt ger stora stöd och subventioner till ett kraftslag, och det riskerar att slå undan benen för alla de investeringar i billigare elproduktion och i kostnadseffektiva lösningar som kan komma på plats de närmaste åren. Det är alltså inte bara vi som säger så, utan det är den allmänna bilden också från dem som vill se ny kärnkraft.

Ändrar man förutsättningarna så radikalt på en marknad får det helt enkelt konsekvenser. Vi ser redan resultatet av regeringens och Sverigedemokraternas politik. Det har inneburit en tvärnit i nya investeringsbeslut för energiproduktion. Det innebär inte bara att elöverskottet kommer att krympa ihop framöver och i förlängningen också öka vårt behov av import, utan det sätter framför allt en grimma på de företag som vill investera i elektrifiering och i ny verksamhet, de som vill växa och utvecklas i vårt land.

Sverige riskerar alltså att slarva bort en möjlighet till låga elpriser och därmed till utveckling och ny industrialisering. Regeringens väg medför alltså reella problem och risker. Samtidigt har man lättvindigt avfärdat modeller, även modeller för statliga stöd, som utgår från att förmågor i konkurrens kan få stöd mellan olika leverantörer och kraftslag. En mer teknikneutral och samhällsekonomiskt effektiv modell skulle helt enkelt ge Sverige mer el snabbare. Svenska hushåll skulle få lägre elpriser, och konkurrenskraften för företagen skulle stärkas.

Herr talman! Den proposition som nu ligger på riksdagens bord svarar inte heller på centrala frågor som många människor ställer sig i dag. Vad kommer ny kärnkraft att kosta i investeringar och i löpande kostnader i form av garanterade priser för den el som ska produceras? Det är långa tidsperspektiv, som sas tidigare. Det är kanske fråga om CFD:er som ska gälla i 40 år i verksamhet som ska rulla i 80 år.

Propositionen svarar inte heller på vem som ska betala, det vill säga hur kärnkraften egentligen ska finansieras. För oss skulle en ja-röst till propositionen i dag vara som att köpa grisen i säcken eller skriva ut en blank check till regeringen. Det gör vi förstås inte. Vi vill se en mer balanserad energipolitik som tydligt klargör förutsättningarna för investeringar i alla kraftslag som nu behöver växa, inte minst de som kan komma på plats snabbare än kärnkraft och som kan leverera billig el.

När vi talar om risker för andra kraftslag talar vi egentligen också om befintlig kärnkraft. Kärnkraften kommer att spela en viktig roll i det svenska elsystemet lång tid framöver. Effekthöjning och livstidsförlängning av dagens reaktorer är det första som bör säkerställas. Regeringens utredare pekar på att det kan handla om en tiondel av kostnaderna av att bygga nytt och att det skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt. Men om ny kärnkraft får omfattande stöd riskerar också de investeringarna att utebli. Det skulle väl onekligen vara ett ödets ironi om dyra kärnkraftssubventioner skulle straffa ut billig befintlig kärnkraftsproduktion.

Detsamma gäller faktiskt också för andra investeringar, till exempel det som det talades om tidigare, nämligen att uppgradera vår vattenkraft. Här pekar rapporter på att det finns potential att till 2035 tillföra ny effekt som motsvarar ungefär en kärnreaktor. Men risken finns att detta inte blir av om annan produktion får stora subventioner.

Vi socialdemokrater har också i beredningen av det här ärendet fört fram att den här typen av lagar också borde sätta tak för hur omfattande stödet kan bli. Regeringen gick in i mandatperioden med idéer om att det skulle byggas tio nya reaktorer. I den här propositionen skriver man på flera ställen att det kanske handlar om ungefär hälften. Men i lagen finns ingen begränsning alls. Det är en uppenbar risk om man ändå vill signalera att det finns ett tak som kan möjliggöra för andra kraftslag att få plats.

Eftersom de ekonomiska konsekvenserna för såväl skattebetalare som elkunder kan bli betydande med den här modellen skulle vi förstås vilja ha avgörande inflytande och insyn i fråga om de avtal som föreslås tecknas framöver mellan stat och projektbolag. Vi tycker att en blocköverskridande överenskommelse om energipolitiken skulle vara särskilt viktig för att skapa legitimitet. Att det inte finns någon sådan är ett demokratiskt underskott, om regeringen väljer att gå vidare ensidigt.

Det ska också sägas att bristen på bredd och långsiktighet även är ett hinder för att investeringar i ny kraftproduktion över huvud taget ska bli av. Stabila förutsättningar över tid är viktigt för den här sortens omfattande och långsiktiga investeringar.

Den här ramlagen innebär inte att ny kärnkraft byggs. Vi ifrågasätter faktiskt om den över huvud taget behövs. Det är snarast budgetbeslut, avtalsskrivande och sedan förstås alla tillståndsprocesser, lösningar på försäkringsfrågor, slutförvarsfrågor och alla de andra frågorna som kommer att vara avgörande för det.

Därmed finns i grunden också möjlighet för ett fortsatt gemensamt arbete för att hitta breda överenskommelser framåt. De ska vara bredare både när det gäller det parlamentariska underlaget, helt enkelt fler partier i den här kammaren, och när det gäller andra kraftslag och delar i el- och energisystemet.

I vår motion föreslår vi en energiberedning som över de kommande mandatperioderna ser till att hålla ihop det politiska arbetet med att utveckla och bygga vårt elsystem större i en bred politisk samverkan. Det skulle vara bra för Sverige, herr talman.

Vi står förstås bakom alla socialdemokratiska reservationer i detta betänkande, men jag yrkar bifall endast till nummer 1 och nummer 7.

(Applåder)