Fru talman! Reduktionsplikten har varit ett av våra viktigaste verktyg för att minska utsläppen från transportsektorn. Att blanda in biodrivmedel i bensin och diesel kan vara ett effektivt sätt att minska utsläppen, men bara om det görs på rätt sätt.

Den tidigare reduktionsplikten var för högt satt. Den ledde till att Sverige i praktiken dammsög den globala marknaden på biodrivmedel, resurser som annars hade kunnat göra större nytta i andra sektorer än personbilstrafiken.

Riksrevisionen konstaterade att reduktionsplikten hade hamnat på en ohållbar bana. Man slog fast att den inte var vare sig kostnadseffektiv eller genomförbar i sin dåvarande form. Det är allvarlig kritik, och det vore ansvarslöst att inte ta den på allvar.

Låt mig därför vara tydlig: Vi moderater tror på att klimatpolitiken ska vara effektiv, evidensbaserad och förankrad i verkligheten – inte driven av symbolik eller kortsiktig populism.

Att människor känner att politiken är rimlig, rättvis och begriplig är en förutsättning för att omställningen ska kunna ske i praktiken. Därför har regeringen lagt om kursen. Reduktionsplikten sänks till en nivå som är förenlig både med våra klimatmål och med en rimlig prisbild vid pumpen. Vi fokuserar i stället på att använda biodrivmedel där de verkligen gör skillnad – i flyget, i sjöfarten och i den tunga trafiken.

Samtidigt storsatsar vi på elektrifieringen. Vi bygger ut laddinfrastrukturen, säkrar energiförsörjningen och möjliggör investeringar i ny kärnkraft. Det är så vi driver klimatarbetet framåt – med teknik, innovation och en långsiktig trovärdighet.

Vi vet att transportsektorn står för en betydande del av Sveriges utsläpp. Men vi vet också att Sverige är ett föregångsland, där vi kombinerat ekonomisk tillväxt med minskade utsläpp. Sedan 1990-talet har Sveriges bnp fördubblats. Samtidigt har våra utsläpp minskat med över en tredjedel. Det är ett kvitto på att teknik, tillväxt och hållbarhet går hand i hand.

Fru talman! Reduktionsplikten, som syftar till att öka andelen biobränsle i diesel och bensin, är ett av våra verktyg för att sänka utsläppen. Men det är ett verktyg som måste hanteras med försiktighet. En alltför snabb och orealistisk höjning riskerar att kraftigt höja drivmedelspriserna, vilket särskilt påverkar dem som bor och verkar på landsbygden. Det drabbar hushåll, jordbruk och företag som inte har några andra alternativ. Det undergräver också acceptansen för klimatarbetet, och utan folklig förankring faller även de mest ambitiösa klimatmålen.

Att ignorera väljarnas vilja är inte bara oklokt. Det är också farligt för tilltron till hela klimatarbetet. Därför är det också värt att lyfta vad alternativet hade varit. Om Socialdemokraterna får bilda regering tillsammans med Miljöpartiet igen, vilket historien har visat att de gärna gör, vet vi vad som väntar. Miljöpartiets språkrör Amanda Lind har själv sagt att drivmedelspriserna ska öka med flera kronor per liter. Man vill höja reduktionsplikten – igen. Det är en politik som slår hårt mot hushåll, företag och landsbygden.

När Socialdemokraterna nu försöker framstå som folkliga och pragmatiska i klimatpolitiken bör vi minnas vilka det var som styrde när priserna rusade. Och vi bör fråga: Tänker de stå emot Miljöpartiet nästa gång, eller blir det som förra gången när Miljöpartiet fick diktera villkoren?

Vi moderater tror på en annan väg – en som håller ihop klimatambitioner och ekonomisk verklighet, en som människor faktiskt kan ställa sig bakom.

Sverige ska vara ett föregångsland, men inget land i världen kommer att vilja ta efter exempel där klimatpolitiken upplevs som ett straff. Därför väljer vi en väg som både är effektiv och är möjlig att genomföra i verkligheten.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joanna Lewerentz, Oskar Svärd och John Widegren (alla M).