Herr talman! Jag tackar Robert Stenkvist för frågorna.

Vi kan börja med att kommentera att det behöver införas ett nytt system för uppföljning. I Sverige är det lite olyckligt att det är Vetenskapsrådet som både beviljar anslag och sedan har ansvar för uppföljning. Det tycker vi är problematiskt eftersom det då finns en uppenbar risk att man skyddar sina egna beslut. Därför anser vi att det behöver ses över och en ny ordning inrättas. Kanske någon annan myndighet får ta det ansvaret. Vi tycker helt enkelt att det ska utredas.

Det stämmer att vi har bedrivit en kampanj under våren som vi har kallat Come to Sweden. För den uppmärksamme är det kanske en respons till Sverigedemokraternas kampanj i – tror jag – Turkiet: Kom inte till Sverige. Vi tycker i stället att Sverige ska vara ett attraktivt land att komma till. Vi har så mycket att erbjuda i vårt land. Om det amerikanska systemet faller sönder – eller vilket ord vi vill använda – finns all anledning att sträcka ut handen och utnyttja möjligheten.

Hela EU och andra länder i världen har noterat att här finns chansen att från USA locka de bästa forskarna. Robert Stenkvist undrar hur de ska lockas hit när det sker oegentligheter på Uppsala universitet.

Vi hade ju faktiskt fyra punkter, och den fjärde punkten var att stärka den akademiska friheten. Vi vill inte att det ska ske oegentligheter vid universiteten. Vi vill att universitetsledningarna får större frihet, större befogenheter och större ansvar att hålla sina miljöer helt vetenskapliga. Vi i politiken ska hålla oss borta från att tycka det ena eller det andra.

Svaret är att det ska vara fråga om skickliga forskare som vill jobba i en fri miljö med goda forskningsförutsättningar, och de ska ha tillgång till en forskningsinfrastruktur utan politiker som springer runt och säger vad som är rätt och fel.