Herr talman! Tack, Tobias Andersson, för svaret!

Jag kan konstatera att i alla fall den industri jag pratar med har en samstämmig bild av att det är helt avgörande att vi håller i klimatmålen för att detta ska hända. Men det vill ju inte Sverigedemokraterna, så det där faller på sin egen orimlighet.

Vi måste stå fast vid klimatmålen och se till att vi kan stötta den utvecklingen för att denna konsumtion faktiskt ska bli av, för den bygger ju på att vi når klimatmålen. Annars kommer vi inte att behöva den elen. Där hänger resonemanget inte ihop.

Vi har också sett resultatet: Många satsningar har stoppats under den här regeringen. Uniper stoppade satsningen på grönt flygbränsle i Långsele, Flagship One stoppade en satsning på grönt fartygsbränsle i Örnsköldsvik och till exempel Volvo och LKAB har skjutit fram sina planer för omställning. Den gröna omställningen havererar betänkligt under den här regeringen – och säkerligen mycket på grund av Sverigedemokraterna.

Jag kan delvis börja svara på de frågor Tobias Andersson ställde. Vi har ju inte effektbrist, men vi har produktionsunderskott i SE4. Då behöver vi mer produktion. Jag noterar att Tobias Anderssons svar är att man ska vänta i ungefär 20 år på ny kärnkraft.

Miljöpartiet har tvärtom föreslagit det vi kallar grön baskraft – som Sverigedemokraterna nu börjar kopiera, men med egna ord. Det handlar om gasturbiner, det handlar om höjd effekt från kraftvärmen och vattenkraften, det handlar om fler batterier i systemet och det handlar om efterfrågeflexibilitet som man kan göra genom att styra värmepumpar och elbilsladdning och så vidare.

Det här går att göra fort. Det funkar här och nu. Det är också någonting som Skåne faktiskt efterfrågar via sin effektkommission, som dessutom leds av en moderat politiker.