Fru talman! Vi tidigarelägger nu – eller vi har i alla fall för avsikt att tidigarelägga; vi får se hur pass snabbt vi kan göra det – de här karriärsatsningarna för att kunna möta en ökad efterfrågan från amerikanska studenter och forskare som vill komma hit. Jag tycker att detta är mycket viktigt.

Det ska också sägas, fru talman, att vi i Sverige har en tradition av att välkomna akademiker från olika håll i världen som har svårt att forska fritt i de länder där de verkar. Det kan vara ett land som Turkiet, där man inte har en fri akademi på samma sätt som här.

Sverige har också många utländska studenter som kommit hit tack vare vår akademiska frihet – och inte bara det, fru talman, utan även tack vare andra värden som jag tycker är värda att nämna i sammanhanget. Vi har ett välfärdssamhälle. Vi har ett förhållandevis jämställt samhälle. Vi har ett sekulärt samhälle. Vi har, i alla fall jämfört med många andra länder, en rätt hög grad av jämlikhet och så vidare. Vi har en bra föräldraförsäkring och så vidare. Det är också saker som man kan värdera och som får en att komma till Sverige för att forska.

Sedan studsade jag till lite, fru talman, inför det Camilla Hansén sa angående utvecklingsforskningen. Det ligger inte på det här utskottets beredningsområde, ska sägas till att börja med, utan på utrikesutskottets. Men det är ju så att det har skett stora förändringar inom svenskt bistånd, och det är framför allt för att frigöra resurser för att öka stödet till Ukraina. Jag menar att om man då skiljer ut ett enskilt område i biståndet och säger att det här får ni inte dra ned på, då får man vara ärlig och säga vilken av de ukrainska städerna som ska få mindre ammunition och mindre luftförsvar. Är det Odessa, Kramatorsk, Cherson eller Charkiv? Det är ju det som det handlar om – att kunna öka stödet till Ukraina. Då får vi göra vissa prioriteringar.