Herr talman! Varje gång jag samtalar med personer som går på folkhögskola framkommer en liknande bild. Historier om bristande stöd i skolan, utanförskap och hemmasittande har bytts mot historier om gemenskap, motivation och framtidstro. Så här lät det bland deltagarna när jag besökte Sommenbygdens folkhögskola förra året:

Jag behöver gå gymnasiet, men jag har aldrig passat in.

Gymnasiet är för mycket press och stress.

Jag har fått en andra chans, och här är det ingen som dömer mig.

Det är en tillgång att vi alla är olika och lär av varandra.

Stänger ni folkhögskolan dödar ni mina drömmar.

Det här illustrerar väl hur avgörande folkhögskolan är för dem som deltar i de kurser som man erbjuder där, kanske särskilt allmän kurs. Det är en betydelsefull utbildningsform som kan bidra till att fler får en andra chans till utveckling och lärande. Folkhögskolan skulle kunna bidra till kompetensförsörjningen i större utsträckning om den fick resurserna.

Men det vi ser nu är att det går åt fel håll. Faktum kvarstår, trots det som Johan Pehrson lyfter fram här: Det finns i dag 5 000 färre platser på Sveriges folkhögskolor än när den här regeringen tillträdde. Om utbildningsministern verkligen menar att folkbildningen är viktig borde han se till att utvecklingen vänds och att fler återigen får möjlighet att delta i folkbildning.

(Applåder)