Herr talman! Ja, vi behöver göra det här nu. Det är ju nu som Critical Raw Materials Act har börjat gälla.

Men vi har många gånger lyft upp den bostadsbrist som råder i Kiruna och Gällivare och alla de riksintressen som gör det i princip omöjligt att få fram byggbar mark.

Gällivare och Kiruna liksom Skellefteå, Norsjö, Malå, Lycksele och några kommuner till är gruvkommuner, väl vana att hantera motstående intressen. Många har också en koppling - de har jobbat i gruvan eller känner någon som har jobbat i gruvan. De motstående intressena är inte lika stora.

Men ska man öppna en ny gruva på en helt ny plats blir det nya motstående intressen. Då blir det en rädsla för att vattnet ska bli förstört - eller åkermarken, för att tala om de motstående intressen och konflikter som finns i de södra delarna av vårt land.

Det måste vi också vara medvetna om - de här mineralen finns i hela landet, inte bara i norra Sverige, och då behöver regeringen också ha en strategi för att möta det. Då behöver man skapa större förståelse för att vi behöver bryta det här.

Lokalsamhället behöver också känna att ingen kommer och kör över en utan att man också får någonting tillbaka. Känner man inte att man får det hamnar man i det läge som Kiruna befinner sig i. Man har under lång tid skrikit: "Vi behöver fler bostäder! Vi vill inte ha en 'fly in, fly out'-kultur! Vi behöver ha infrastruktur!" Men man har inte fått det. Till slut kanske man fattar ett felaktigt beslut.

Nu ska inte jag uppta statsrådets tid mer här, för statsrådet behöver faktiskt gå till departementet och fatta beslut.

(Applåder)