Herr talman! Det här var ett häpnadsväckande inlägg av Johan Pehrson. Han sällar sig till en inte särskilt smickrande rad av auktoritära ledare som ger sig på att styra vad människor får lära sig och diskutera i olika sammanslutningar.

Poängen med folkbildningen är att den är fri och frivillig. Den är fri till innehållet. Det som man får lära sig i en studiecirkel är inte politiskt styrt. Den är också frivillig att delta i.

Johan Pehrson oroar sig för att en studiecirkel ska lägga ned något vapen - jag vet inte vad det var - på något universitet. Jösses! Nej, den ende som lägger ned någonting här är ju Johan Pehrson. Han lägger ned studieförbund på löpande band.

Jag tycker att detta är fräckt av Johan Pehrson. Han borde be om ursäkt för det övertramp han gjorde i talarstolen alldeles nyss.

När det kommer till att "satsa" tycker jag att man ska vara varsam med orden, precis som Johan Pehrson säger. Det finns en semantisk innebörd i ordet "satsa". När man har en fallande skala på hur många som kan delta i verksamheten som man finansierar är det lögn att beskriva det som en satsning. Det är lögn att beskriva det som att man satsar på folkbildningen om det är ett fallande antal deltagare i folkhögskolornas kurser och man samtidigt tar bort finansieringen för var tredje studiecirkel och vart tredje kulturarrangemang.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Johan Pehrson inledde med att säga att folkbildningen är en viktig kraft i samhället. Jag hoppas att Johan Pehrson står för att det är en viktig kraft för fri och frivillig bildning och ingenting annat.

(Applåder)