Herr talman! Problemet med det här förslaget är att det inte handlar om minskade byggkostnader. Det handlar om minskat antal kvadratmeter. Det blir samma byggkostnad men minskat antal kvadratmeter. Det blir fler bostäder att slå ut det husets byggkostnad på, ja, men det är inte en effektivisering av byggkostnaden.

Däremot är det en försämring av tillgängligheten, som man låter studenter med funktionsnedsättning betala för. Det är ju det som blir effekten av förslaget. Effekten blir att det inte längre finns tillgänglighet som är universell och garanterad för alla.

När man ställer en och annan kritisk fråga till byggbolagen framgår det dessutom ganska snabbt att ingen tror att man ska börja bygga ettor på 13 kvadratmeter, som de här reglerna möjliggör. Ingen tror ens att man kommer att fortsätta bygga ettor på 16 kvadratmeter. Vad man i stället vill göra är att bygga ettor på 20–25 kvadratmeter med mindre badrum. Hyrorna i den typen av bostäder kommer alltså inte att bli lägre. De blir något lägre per kvadratmeter, ja, men de blir inte lägre per bostad.

Om man tror att man kommer att hjälpa studenter med hyran genom detta tror man fel. Man hjälper däremot byggbolagen med kalkylen; det kan vi se. Men det kommer inte att ge fler bostäder. Vad det kommer att göra är att stänga ute personer med funktionsnedsättning från ännu fler bostäder i Sverige än i dag.

Och återigen: Vi byggde många nya små bostäder under de åtta åren. Under de sju åren då Miljöpartiet hade bostadsministerposten byggdes det många nya småbostäder. Det kunde vi göra, och vi kan göra det igen – men inte på bekostnad av att en grupp människor stängs ute därför att Larry Söder tycker att de ändå bara är 1 ½ till 2 procent, så det spelar inte så stor roll. Det är inte gentilt; det är skamligt.