Herr talman! Om man ska märka ord vill jag säga att jag inte tycker att ordet getto hör hemma i en debatt om studentbostäder, utan jag tycker att man ska ha goda bostäder även för studenter. Det kommer det att bli med den här propositionen.

Sedan studsade jag till när jag hörde talet om gemensamma pengar. Jag tror inte att den svenska befolkningen tycker att det är allas gemensamma pengar, utan det är faktiskt enskilda människors pengar som går till skatter, för att vi ska göra gemensamma saker. Då ska man använda dem så bra och effektivt som möjligt.

Varje gång vi diskuterar bostäder och byggande av fler bostäder vill vänstersidan att mer statliga medel ska pytsas in i stället för att man tittar på kostnadssidan. Vad kan vi göra för att effektivisera bostadsbyggandet? Hur kan vi se till att vi får ett bostadsbyggande där kostnadsökningen kanske i alla fall stannar av? Att vi skulle få minskade kostnader tror jag inte, men de kan avstanna.

Om man inte kan se att det finns två vågskålar här tror jag att man är illa ute. Vi måste kunna se till att kostnaderna för att bygga studentbostäder stannar av och kanske minskar. Jag menar att detta är en del som man kan göra. Man kan göra fler saker, men såvitt jag vet är det detta som ligger på bordet. Om man avfärdar det talar man också om att man inte vill bygga fler studentbostäder.

Varje kvadratmeter är dyr, och om man använder kvadratmeterna på rätt sätt kan man få ut fler lägenheter så att fler studenter kan få en lägenhet och inte behöva vänta eller kanske välja att studera bara för att de inte kan få en lägenhet. Jag tror att det här är en mycket större fråga än bara en kostnad på sista raden. Hur tänker man för studenterna? Studenterna måste ha bostäder. Vi är en kunskapsnation. Det måste alla kunna ställa upp på.