Herr talman! Vi debatterar betänkande CU19 Lättnader i byggkraven för studentbostäder. Jag ska likt mina kollegor säga att detta är en fråga som mitt parti har drivit jättelänge, och vi är superglada att dessa lättnader faktiskt blir av.

Detta är dock en av de tunnaste propositioner jag har sett under mina sju år i riksdagen och faktiskt en av de första från regeringen på bostadspolitikens område trots att man har haft snart tre år på sig.

Det har funnits en del diskussioner om huruvida detta kommer att göra någon nytta och skillnad för någon. Självfallet kommer det att göra det. Men vi vet att byggprocesser är långa och att det i snitt tar nio år från idé till färdig bostad, vilket gör att effekten av den tunna propositionen kommer att synas först om ett decennium.

Både jag och Centerpartiet är övertygade om att det är bra att man öppnar för denna möjlighet. Låt mig liksom David Josefsson ta ett exempel från min första studentbostad. Där var badrummet större än resten av lägenheten, och man kan ifrågasätta om det är ett rimligt mått på vad unga personer som studerar kan tänkas vilja ha.

Larry Söder har helt rätt i att färre kvadratmeter logiskt sett borde innebära lägre hyra. Min vänsterpartistiska kollegas resonemang känns därför ganska missvisande i denna kontext. Och eftersom 20 procent av lägenheterna fortfarande reserveras för människor med fysisk funktionsnedsättning kommer detta inte att slå mot denna grupp. I Finland är kvoten 5 procent.

Centerpartiet har ingen följdmotion i betänkandet utan står bakom utskottets förslag. Men för att markera valde vi att lämna ett särskilt yttrande. Jag tror att vi nöjer oss med det givet att detta är ett steg i rätt riktning.