Fru talman! Tack, Birger Lahti, för anförandet! Jag skrev upp några saker som ledamoten nämnde: kortsiktiga lösningar, medveten exkludering, borttagna möjligheter, decennier av borgerlig politik och utförsäljning.

Jag skulle vilja påstå att alla dessa saker är felaktiga. Att bygga nya studentbostäder är ingen kortsiktig lösning. Det tar år av planering och byggande att få nya studentbostäder. Det är högst relevant att detta är en långsiktig del för att man ska kunna få nya studentbostäder.

Handlar det om medveten exkludering? Nej. Om man säger att 20 procent ska vara tillgänglighetsanpassade är det ingen medveten exkludering, menar jag. Det är i dag ungefär 1,5–2 procent som behöver en tillgänglighetsanpassad lägenhet, och då är 20 procent väldigt högt räknat.

I Finland undantar man 95 procent medan vi undantar 80 procent. Jag tycker att vi ändå har varit väldigt gentila och tagit höjd för att ingen ska exkluderas.

Tar man bort möjligheter? Nej, det tycker jag inte att man gör. Det finns möjligheter för alla typer av människor att studera, och vi ska uppmuntra människor att studera.

Ledamoten talar om decennier av borgerlig politik. Men såvitt jag vet har Socialdemokraterna och vänstersidan styrt under i minst 50 av de senaste 70 åren. Då är väl utförsäljningen något som vänstersidan har gjort.

Birger Lahti sa att han ville ha billigare studentbostäder, men han sa inte hur han ville bygga dem, annat än att han ville skyffla in mer pengar i investeringsstöd. Problemet för Birger Lahti är att han säger nej till det förslag som ligger här. Där finns en definition på studentbostäder som skulle möjliggöra ett riktat stöd, men det säger Birger Lahti nej till eftersom han säger nej till hela propositionen.