Fru talman! Miljöpartiet menar att det är välkommet att regeringen i propositionen vi debatterar här i dag föreslår ett mer moderniserat och enhetligt regelverk för internationell verkställighet i brottmålsdomar. Nu blir det enklare att verkställa frihetsberövande påföljder, bötesstraff och förverkandebeslut över nationsgränser när det är nödvändigt.

Det är också välkommet att Kriminalvården, när det gäller fängelsestraff, och Kronofogdemyndigheten, när det gäller böter och förverkande, i högre utsträckning ska ansvara för verkställighet. På så sätt kan beslutsfattandet i större utsträckning ske så nära den det berör som möjligt. Det är i denna del viktigt att berörda myndigheter får tillräckligt med resurser för att klara detta nya uppdrag.

På det stora hela tror vi att propositionens förslag kan bidra till en smidigare hantering av internationell verkställighet.

Vi är däremot mycket kritiska till regeringens uttalade ambition att fler personer – inklusive svenska medborgare i vissa fall, även om vi förstår att det är ett litet antal – ska kunna överföras för att avtjäna sina straff i andra länder utan att de själva samtycker till det.

Vi vill påpeka att det kan finnas betydande skäl till att personer behöver avtjäna sina straff i Sverige. En del avtjänar fängelsestraff som är kortare än sex månader, vilket innebär att det i dag krävs särskilda skäl för att en överföring ska kunna genomföras. I andra fall är processen långsam och komplicerad, särskilt om den andra staten inte samarbetar.

Att mot sin vilja avtjäna ett straff i ett annat land kan dessutom få stora konsekvenser för individens säkerhet, hälsa och sociala relationer. Vi vet att många länder inte har motsvarande standard på rättssystem och anstalter som Sverige, vilket innebär att det finns risk att den dömde inte får en rättssäker och human behandling. Verkställighet i ett annat land kan också innebära att den dömde separeras från familj, vänner och andra sociala sammanhang, som såklart är lättare att upprätthålla om den dömde får avtjäna sitt straff i Sverige.

Fru talman! Vad gäller svenska medborgare – vi förstår som sagt att det är ett litet antal potentiella fall – vill vi hänvisa till regeringsformen, som klargör att ingen svensk medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket. Med anledning av det ställer vi oss frågande till hur förslaget kommer att kunna genomföras utifrån grundlagens bestämmelser. Den yttersta risken med att överförande av verkställighet ska kunna ske utan samtycke anser vi är att det svenska medborgarskapet kan urholkas.

Tidigare har svensk lagstiftning varit tydlig med att svenska medborgare i princip inte kan utlämnas eller överföras till andra länder, vilket har varit en grundläggande del av rättssäkerheten och statens ansvar gentemot den egna medborgaren. Dessutom innebär det svenska medborgarskapet ofta en stark anknytning till Sverige. Det borde vara det yttersta skyddet för en människas fri- och rättigheter, även för personer som begår brott. Mot den bakgrunden motsätter vi oss att domar verkställs i andra länder utan samtycke.

Vi har ingenting emot att verkställighet överförs till andra länder när det är nödvändigt, till exempel om en påföljd överförs i samband med en utvisningsdom i allmän domstol, och särskilt inte om den dömde själv uttrycker en vilja att avtjäna sitt straff i ett annat land än Sverige. Enligt vår mening måste däremot samtycke och frivillighet utgöra en grundläggande princip i fall om internationell verkställighet. Det framgår av vår reservation 2, som jag yrkar bifall till.