Herr talman! Jag är lika stolt varje gång jag står i den här talarstolen, för det här partiet, i det här landet. Sverige har historiskt skapat och fördelat välstånd bättre än något annat land.

Den socialdemokratiske statsministern Per Albin Hansson angav idealen för denna resa genom att likna det goda samhället vid ett gott hem: ”Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre, där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ned och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.”

Liknelsen är tyvärr svår att relatera till för många som har vuxit upp i otrygga hem. Men de med en tuff uppväxt är de som allra mest behöver det välfärdssamhälle som Per Albin talade om. Socialtjänstens roll i välfärdsstaten är att spackla, täta och foga sprickorna. Det är en viktig uppgift i helheten, och för den enskilda människan är den ofta helt avgörande.

Byggstenarna i en jämlik välfärdsstat är dock en jämlik skola, att alla som kan jobba ska jobba, allas rätt till en god sjukvård och allas rätt till en god bostad. Den nya socialtjänstlagen måste placeras in i detta sammanhang.

Vi har en arbetslöshet på 10 procent. Detta kommer ingen socialtjänstlag att lösa, utan för det krävs en arbetsmarknadsminister på tårna.

Vi har en fruktansvärt ojämlik skola som slår ut barn tidigt och där vinsten tillåts gå före elevernas bästa. Det kommer inte den nya socialtjänstlagen att lösa. För det krävs en skolminister som utan bindningar till friskoleägarna kan göra det som krävs.

Vi har vuxna som bor hemma som om de vore barn därför att de inte har en bostad att flytta till. Det löser inte socialtjänstlagen, men en handlingskraftig och målinriktad bostadsminister ta sig an det.

Ett eget jobb med egen intjänad lön kan aldrig ersättas med försörjningsstöd. Bostäder kan aldrig ersättas med sängar på härbärgen. Skolmisslyckanden kan inte göras ogjorda genom placeringar på HVB-hem. Vi kan aldrig bygga det jämlika samhället utan grundstenarna i välfärdsstaten. Socialpolitik kan inte spackla över fundamentala brister i den generella välfärden.

Herr talman! Med det sagt: Äntligen! Äntligen ska vi nu rösta fram en ny socialtjänstlag.

Den socialdemokratiska regeringen, med Lena Hallengren som socialminister, tillsatte utredningen 2017. Margareta Winberg, som fick förtroendet att leda den, tog sig tid att träffa många yrkesverksamma socialarbetare. Hon tog intryck och lät många av deras erfarenheter, perspektiv och synpunkter forma lagen. Jag ser hur socialtjänstministern i dag sitter här och lyser av lycka över att ha tagit över stafettpinnen och fört den ända hit. Det gör mig glad. Det jag däremot inte kan förstå är varför hon har dröjt så länge.

Den förra socialdemokratiska regeringen skulle ha gått till riksdagen med lagen redan 2022, men efter valförlusten hamnade förslaget på högerregeringens bord. När det dröjde så länge var vi många som var oroliga att man skulle göra om utredningens förslag i grunden, men det är ett orört förslag som vi debatterar i dag. Lagförslaget har varken åldrats som vin eller mjölk; det var bra då, och det är bra nu. Det är bara synd att lagens verktyg inte redan har satts i ivriga socialarbetares händer. Lagen kunde sedan länge ha gjort stor skillnad för många.

Herr talman! Senast riksdagen antog en ny socialtjänstlag, för över 40 år sedan, var många lika exalterade som i dag. Progressiva socialarbetare skulle få en lagstiftning på toppen av tidens våg. De skulle ges verktyg för att kunna ge rätt stöd i rätt tid.

Om domstolar och jurister får tugga på en lag tillräckligt länge uppkommer dock en sorts juridisk tandsten. Nya krav ställs upp i praxis som kräver utredning, dokumentation och byråkrati – och så missar socialarbetare tidsfönstret när hjälpen verkligen hjälper. Formen har med tiden ibland blivit viktigare än innehållet. Det är denna juridiska tandsten vi nu skrapar bort.

Herr talman! Socialtjänsten ska vara lättillgänglig för att kunna arbeta förebyggande. Detta skrivs uttryckligen in i lagen. I den nya lagen kommer även många insatser att kunna ges utan individuella biståndsbeslut. Den tidskrävande byråkratin läggs åt sidan för att ge människor hjälp i rätt tid. Detta är en lika stor som efterfrågad förändring för kvinnor som blir kontrollerade och slagna, för gamla och skröpliga som är rädda att trilla i hemmet och för oroliga föräldrar som behöver stöttning när deras barn är nära att hamna i ett kriminellt gäng.

Herr talman! Som socialdemokrat ogillar jag flum, lull och lall. Nu införs äntligen ett nytt krav på att all verksamhet inom socialtjänsten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Jag har träffat många kompetenta socionomer som länge arbetat strukturerat och vetenskapsbaserat, men skillnaden mellan sjukvårdens och socialtjänstens lagkrav har länge skavt. Det är klart att socialtjänstens insatser, precis som sjukvårdens, måste vara noggrant genomtänkta och grundas på kunskap och beprövad erfarenhet. Insatser ska göra maximal nytta, och framför allt ska de aldrig, aldrig göra mer skada än nytta.

Jag önskar att regeringen lät detta synsätt prägla fler politikområden. Klimatpolitiken, kriminalpolitiken och finanspolitiken skulle alla må bra av ett evidensbaserat förhållningssätt – men även av sunt förnuft.

I Tidöavtalet anges att fler tvångsomhändertaganden av barn är ett självändamål. Detta tycks mer ha sitt ursprung i SD:s aggressiva Trumpretorik än i vetenskap och beprövad erfarenhet. Samhället måste rimligtvis göra allt för att se till att så få barn som möjligt måste omhändertas.

Den nya socialtjänstlagen är ett led i att åstadkomma detta. Det handlar om att tidiga och förebyggande insatser sätts in för att räta upp livet för barn i tid. Ibland kommer barn tyvärr inte att kunna bo kvar hemma därför att de far illa, och då ska inte pengar eller lagstiftning utgöra ett hinder för placering. Men tvångsomhändertaganden kan aldrig någonsin vara ett självändamål.

Herr talman! När barn far illa måste samhället vara på toppen av sin förmåga att upptäcka och ge rätt stöd. En barndom går inte i repris. Ett liv som släcks går inte att tända igen. Den nya socialtjänstlagen gör det möjligt att söka bland orosanmälningar digitalt. Det är ett viktigt steg för att upptäcka barn som far illa så att de kan få den hjälp de behöver.

Nuvarande lagstiftning säger att socialtjänsten ska ha rätt att följa upp förhållanden i en familj under två månader efter avslutad placering. Den nya lagen säger sex månader, men många remissinstanser ville se ett år.

Jag hoppas att vi slipper läsa om ett enda barn som far illa för att uppföljningen begränsades av en alltför snäv tidsram. Särskilt frustrerande är det att regeringen haft oceaner av tid på sig att titta på frågan så att vi hade kunnat klubba en uppföljningstid på ett år i dag. Det borde vi verkligen ha gjort. Vi yrkar därför på att regeringen inom kort återkommer med ett sådant förslag till riksdagen.

Herr talman! I min hemstad Uppsala sköts nyligen tre unga personer till döds på en frisörsalong. Detta meningslösa våld som dagligen sköljer över oss är ett gift. Hela samhällets kraft måste användas i kampen mot brottsligheten. Samhällsbyggarnas tegelstenar och spackel behövs. Det handlar om lärare, arbetsförmedlare, idrottsledare, poliser och socialarbetare.

I det läget prioriterar regeringen att satsa på skattesänkningar för dem med högst inkomster. Man är så ivrig att sänka skatten för rika att man till och med lånar miljarder som alla ska vara med och betala tillbaka.

Jag är stolt att tillhöra ett parti som prioriterar satsningar på välfärd, bostäder, arbete och socialtjänst, vilket syns i budget efter budget, miljard efter miljard. Det gör skillnad vem som styr Sverige. Det märker tyvärr fler och fler just nu.

För att en betydligt bättre lagstiftning ska innebära den skillnad för många människor som den har potential att göra krävs att de socialarbetare ute i landet som ska tillämpa den nya lagen har kollegor och resurser. Den striden kommer vi socialdemokrater att ta vid varje givet tillfälle. Socialtjänsten ska aldrig behöva välja mellan avhopparprogram och U-svängsprogram. Fler gängmedlemmar ska hoppa av, och fler barn som är på väg mot gängen ska ta en U-sväng därifrån.

Herr talman! Jag vill ha ett samhälle där fler som haft det svårt i sin familj som barn ska inspireras till att som vuxna skaffa en egen familj som präglas av likhet, omtanke, samarbete och hjälpsamhet. Jag vill att fler ska tänka: Om det samhälle jag mött kan präglas av gemensamhet och samkänsla kan min familj också göra det.

Den nya socialtjänstlagen är ett steg i rätt riktning för att fler ska få möjligheten till ett bättre liv. Det är värt att firas.

Jag yrkar bifall till reservation 23.

(Applåder)