Herr talman! Först och främst vill jag tacka ministern. Det arbete hon lagt ned för att få den nya socialtjänstlagen på plats har varit gediget, och hon förtjänar en eloge för det arbetet.

Men – och det är ett stort men – jag vill återigen rikta skarp kritik mot förslaget om att införa LIV, en lag som innebär att föräldrar kan beläggas med vite om de tackar nej till insatser och att barn kan få fotboja utan att ens vara dömda för brott.

Som jag tidigare lyft fram, både i mitt anförande och i tidigare debatter, är det inte bara Vänsterpartiet som är kritiskt. Vi har med oss stora delar av civilsamhället, fackförbund och Sveriges socialchefer. En bred front av kompetens slår fast i sina remissvar att förslaget inte bygger på kunskap och vetenskap, att det riskerar att inskränka grundläggande rättigheter, är otydligt i sin tillämpning, bygger på vaga antaganden om varför föräldrar tackar nej till stöd – och, viktigast av allt, att det saknas stöd för att det skulle ge någon faktisk effekt.

Tvång skapar inte förändring, hur mycket man än önskar det. Det här går rakt emot den nya socialtjänstlagens syfte att arbeta förebyggande och bygga förtroende för en kunskapsbaserad socialtjänst. Det här riskerar att underminera hela arbetet.

Min fråga till ministern är: Är hon beredd att riskera hela det viktiga och ambitiösa arbete som hon nu har sjösatt genom att införa en lag som är illa underbyggd och saknar brett stöd? Det riskerar till och med att få motsatt effekt.