Fru talman! I kväll debatterar vi trafikutskottets betänkande om luftfartsfrågor, det vill säga flygfrågor. Det finns 27 reservationer i betänkandet, och vi sverigedemokrater står bakom alla våra 8 reservationer. För att spara tid yrkar jag dock bifall enbart till reservation 7, som rör beredskapsflygplatser.

Fru talman! Flygets historia är lika gammal som människans dröm om att flyga. Redan för tusentals år sedan blickade vi upp mot fåglarna och drömde om att sväva som de. På 1800-talet tog drömmen fart, och den 17 december 1903 flög bröderna Wright det första motoriserade flygplanet.

Men varför flyger vi än i dag? I ett debattklimat där flyget ibland skambeläggs och där cykeln av vissa partier lyfts fram som framtidens enda transportslag är det kanske viktigare än någonsin att börja i just den frågan. Varför flyger vi? Jo, för att dagens värld är global. Människor flyttar, familjer sprids över kontinenter och varor och tjänster färdas över hela jordklotet. För att detta ska fungera behövs effektiva färdsätt över långa avstånd, och där är flyget oumbärligt såväl i dag som i framtiden.

För Sverige, ett exportberoende land långt från många av världens stora marknader, är flyget särskilt viktigt. Om vi vill behålla och stärka vår konkurrenskraft måste vi ha goda möjligheter att delta i den globala ekonomin.

Även inom Sveriges gränser är flyget avgörande. Vårt land är stort till ytan men har en glest spridd befolkning. Flyget möjliggör regional tillgänglighet, utveckling och sammanhållning till en samhällsekonomiskt låg kostnad. Flyget är en viktig del av vår kollektivtrafik och skapar förutsättningar att leva och verka i hela landet.

En liten historisk parentes, fru talman: Bröderna Wright, som uppfann det första flygplanet, arbetade faktiskt med cyklar – de reparerade, tillverkade och sålde dem. Cykeln var alltså en förutsättning för flygets födelse. Det går med andra ord utmärkt att älska både cykling och flyg, Miljöpartiet! Men nog om historien – vi är här för att prata politik.

Utmaningarna för svenskt flyg är stora. Regionala flygplatser blöder ekonomiskt. Bromma flygplats har flera gånger hotats av nedläggning, och Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet i Stockholm verkar helst vilja jämna den med marken och bygga bostäder.

Flygskatten, i verkligheten ett straff på varje bokad flygstol, tillsammans med covid-19-pandemin 2020 har slagit hårt mot branschen – särskilt mot inrikesflyget, som ännu inte återhämtat sig till hälften av nivåerna 2017. Sedan 2022 har SAS genomgått en omfattande rekonstruktion och vid flera tillfällen varit nära konkurs.

Man skulle kunna ägna hela kvällen åt att prata om den destruktiva behandlingen av svensk flygbransch och flyginfrastruktur under tidigare regeringar. Men låt oss i stället tala om vad som faktiskt går åt rätt håll!

Jag anser att regeringens insatser för att stötta flyget är tillfredsställande, men mer behöver göras. Sedan förra årets luftfartsdebatt har viktiga åtgärder genomförts.

Flygskatten, införd av den rödgröna regeringen med stöd av Vänsterpartiet 2018, avskaffas helt den 1 juli i år.

Regeringen har tillskjutit 1 035 miljoner kronor till säkerhetskostnader på flygplatser för att motverka avgiftshöjningar och kompensera underskottet från pandemitiden.

Driftsstödet till regionala flygplatser fördubblas från 103 till 210 miljoner kronor årligen.

En Arlandasamordnare har tillsatts för att stärka Arlandas konkurrenskraft.

Arlanda är Sveriges största flygplats och vår port mot världen. Den är central för affärsresor, turism, forskning, utbildning och diplomati.

Jag har själv besökt flera moderna flygplatser runt om i världen det senaste året, bland annat Helsingfors-Vanda, Kastrup, Haneda och Narita i Japan och senast Zayed i Abu Dhabi – ett odemokratiskt land. Varje gång jag återvänder till Arlanda känns det som att resa 10–20 år bakåt i tiden. Arlanda flygplats behöver inte ett nytt namn. Den behöver lyftas in i framtiden. Kommunikationerna till och från flygplatsen måste förbättras, både på väg och på järnväg, och Arlanda ska ges förutsättningar att bli ett attraktivt nordiskt nav och en stjärna.

Fru talman! Vi i Sverigedemokraterna ställer oss bakom regeringens ambition att det ska vara möjligt att leva och verka i hela landet, där tillgänglighet och konkurrenskraft är ledord inom flygbranschen. Vi vill också se mer pengar till infrastrukturen och mer infrastruktur för pengarna. Infrastrukturen är landets blodomlopp. Utan en fungerande infrastruktur kommer Sverige att stanna.

Regeringens och Sverigedemokraternas historiska satsning på infrastrukturen inom den nya ekonomiska ramen för planperioden 2026–2037 – som uppgår till hela 1 171 miljarder kronor – ligger helt i linje med denna ambition.

Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och Sveriges formella inträde i Nato har vikten av våra flygplatser – särskilt beredskapsflygplatser – blivit än mer påtaglig. Statsminister Ulf Kristersson uttryckte det tydligt i sitt tal vid Folk och Försvars rikskonferens i Sälen i januari i år: Sverige är inte i krig, men det råder inte heller fred.

Fru talman! Detta gör behovet av en väl utbyggd och fungerande infrastruktur över hela landet ännu mer akut. Trots den tidigare regeringens försök att skambelägga flyget och nedmontera vår flyginfrastruktur är verkligheten att flyg och flygplatser är avgörande i fredstid, liksom vid kris och i krig. Flygplatser spelar en nyckelroll för Sveriges försvar och för Natos närvaro och beredskap i regionen.

Mot denna bakgrund anser Sverigedemokraterna att fler regionala flygplatser bör drivas i statlig regi och att fler flygplatser med beredskapsverksamhet bör klassas som beredskapsflygplatser.