Herr ålderspresident! Den proposition vi debatterar här i dag innehåller flera viktiga steg mot ett rättvist och jämställt samhälle. Att straffansvaret för sexuella övergrepp mot barn skärps och att lagen anpassas för att även omfatta övergrepp som sker digitalt är avgörande för att bättre skydda barn, unga och andra utsatta grupper.

Att kön inkluderas i straffskärpningsregeln och blir ett hatbrottsmotiv är en fråga som Miljöpartiet har drivit länge, och att regeringen går fram med ett sådant förslag är ett viktigt erkännande av det könsrelaterade våld och hat som många, särskilt kvinnor, utsätts för. I det här sammanhanget välkomnar vi också den förändrade terminologin – ”könsöverskridande identitet och uttryck” har ändrats till ”könsidentitet och könsuttryck” när det gäller transpersoner. Det är mer i överensstämmelse med internationell terminologi och speglar tydligare vad begreppen betecknar.

Vi ser också positivt på att regeringen markerar mot bedrägerier mot äldre och visar att samhället tar den här typen av hänsynslösa brott på allvar.

Tillsammans utgör dessa förslag viktiga verktyg för att stärka skyddet för de mest utsatta. Detta är någonting som Miljöpartiet länge har drivit på för.

Miljöpartiet välkomnar att regeringen föreslår att den som genomför ett samlag eller en annan sexuell handling med ett barn under 18 år och otillbörligt utnyttjar att barnet, till exempel på grund av psykisk ohälsa, funktionsnedsättning eller gärningsmannens auktoritet, har nedsatt förmåga att värna sin sexuella integritet ska kunna dömas för våldtäkt mot barn eller sexuellt övergrepp mot barn.

Samtidigt är det av stor vikt att man följer upp och utvärderar lagändringen för att säkerställa att den får avsedd effekt. En utvärdering bör särskilt granska hur de nya bestämmelserna tillämpas i praktiken och vilket genomslag de får för rättssäkerheten och skyddet av barn och unga. Det är också viktigt att analysera om rättsväsendet ges tillräckliga verktyg och tillräcklig kompetens för att identifiera situationer där barns särskilda utsatthet utnyttjas på det sätt som lagstiftningen avser att fånga upp.

Det finns en risk att lagändringen trots goda intentioner inte får fullt genomslag om inte domstolar och rättstillämpande myndigheter har gemensamt tolkningsunderlag och vägledning för hur bedömningen ska göras i dessa komplexa fall. Denna ståndpunkt lyfts fram av bland andra Child X, Polismyndigheten och Sveriges Kvinnoorganisationer. Vi har förståelse för de synpunkter dessa remissinstanser uttrycker och hade därför velat se en systematisk utvärdering som kan bidra till att lagstiftningen får genomslag och i förlängningen leda till ett stärkt skydd för barn mot sexuella övergrepp.

Miljöpartiet delar inte regeringens bedömning att inte ändra brottsbeteckningen för barnpornografibrott respektive grovt barnpornografibrott. I det betänkande som ligger till grund för regeringens förslag gjordes bedömningen att det inte fanns juridisk anledning att ändra brottsrubriceringen. Samtidigt lyfte utredningen fram att det kan finnas andra skäl till att ändra rubriceringen och föreslog en alternativ brottsrubricering: sexuell exploatering av barn i bild och grov sexuell exploatering av barn i bild. Förslaget har fått stort stöd av de organisationer som länge drivit på för en förändring av begreppet, och vi delar deras uppfattning. Vi uppmanar därför regeringen att gå vidare med utredningens alternativa förslag.

Herr ålderspresident! Sexköpslagen är ett viktigt verktyg för att skydda de människor som utnyttjas för sexuella ändamål. Vi vill dock betona vikten av att regeringen ser helheten för att skydda och stödja utsatta och inte enbart fokuserar på att skärpa lagen. Vi efterfrågar därför ytterligare förslag i syfte att på andra sätt stärka skydds-, stöd- och vårdinsatser för den som vill lämna prostitution eller som har blivit utsatt för sexuell exploatering och människohandel för sexuella ändamål.

Redan i sexköpslagens förarbeten betonades vikten av sociala insatser och att kriminaliseringen av köp bara var en av de nödvändiga åtgärderna för att minska utsattheten. De sociala insatserna har trots flera riktade projektsatsningar inte varit tillräckliga över tid, och människor fortsätter att fara illa. Detsamma gäller barn och unga som utsätts för kommersiell sexuell exploatering.

En anledning till att insatserna är otillräckliga och ojämnt fördelade över landet kan vara att det inte finns några tvingande krav i socialtjänstlagen eller någon annanstans på att kommuner har ansvar för att avsätta pengar till arbete på just detta område. Det är sannolikt att denna brist leder till att utsatta inte nås alls, osynliggörs eller inte får ett bra bemötande.

För att säkerställa att alla utsatta får det stöd de har rätt till behövs strukturella åtgärder. I socialtjänstlagen finns paragrafer om bland annat vilket stöd människor som missbrukar, har funktionsnedsättningar eller är brottsoffer har rätt till. Liknande skrivningar skulle kunna finnas om människor som tar emot ersättning för sex. Socialstyrelsen skulle också kunna utfärda bindande föreskrifter och allmänna råd. Det måste också säkerställas att alla utsatta ska kunna få stöd oavsett medborgarskap, kön, ålder eller övriga omständigheter.

Som nämndes i replikskiftet nyss ligger flera utredda förslag om sociala insatser på regeringens bord. Regeringen hänvisar själv till betänkandet Ut ur utsatthet där det föreslås särskilt utvecklade exitprogram för både barn och vuxna som behöver och vill ha hjälp att lämna utnyttjande i prostitution och sexuell exploatering. Programmen handlar om att samordna en rad olika insatser under en längre tid utifrån individuella behov för att kunna erbjuda till exempel traumabehandling, olika typer av vård, försörjningsmöjligheter, skydd och boenden.

Regeringen hänvisar också till det andra betänkande som nämndes, som handlar om erfarenheter hos personer som har utnyttjats sexuellt i pornografiska syften. Man konstaterar där att denna grupp starkt överlappar andra våldsutsatta grupper, i synnerhet grupper som utsatts för sexuellt våld och sexuell exploatering. Även denna utredning lägger fram förslag på hur skydd, stöd och vård för utsatta kan förbättras och hur fler förebyggande insatser kan riktas mot de förövare som begår sexualbrott inom denna kontext.

Möjligheten att ta del av vård och behandling samt stanna i Sverige för att kunna delta i eventuella rättsprocesser måste vara lika för svenska medborgare och personer utan eller med osäker uppehållsstatus. Här touchar jag diskussionen om vandel, som Miljöpartiet motsätter sig starkt eftersom risken då är stor att människor inte kommer att kunna medverka i rättsprocesser när de har varit utsatta i sexuella sammanhang.

Om regeringen har för avsikt att säkerställa ett samordnat, långsiktigt och effektivt arbete för att bekämpa prostitution och människohandel är ett tips att ta vidare förslagen från dessa två utredningar.

Jag yrkar bifall till reservation 4, som handlar om benämningen av barnpornografibrott.