Herr ålderspresident! Det betänkande vi nu debatterar kan kort sammanfattas med att det tar sikte på ett stärkt skydd för grupper som är särskilt sårbara och utsatta.

Det handlar om unga under 18 år som lider av psykisk ohälsa, som har en funktionsnedsättning eller som på andra sätt har en nedsatt förmåga att värja sig mot att utnyttjas sexuellt. Det handlar om när någon på distans förmår någon att utföra sexuella handlingar. Och det handlar om skärpta straff för bedragare som hänsynslöst utnyttjar offrets utsatta och skyddslösa ställning.

Vad gäller unga som är mellan 15 och 17 år finns det flera studier som visar att barn som lider av psykisk ohälsa, som missbrukar eller som har en funktionsnedsättning är särskilt sårbara och utsatta. Barn i den kategorin löper stor risk att utnyttjas sexuellt. Inte sällan har de unga behov av att finansiera ett missbruk. De kan då erbjuda eller lockas till sex i utbyte mot droger och alkohol. Det finns flera rättsfall som visar att ett barns förmåga att värna sin sexuella integritet i sådana fall kan vara begränsad.

I den meningen finns det i dag en lucka i lagen. Det finns straffvärda fall där vuxna utnyttjar sårbara tonåringar i åldern 15–17 år. Den luckan täpps nu igen genom den nya lagstiftningen, som innebär att den som otillbörligt utnyttjar barn under 18 år som lider av psykisk ohälsa eller som av andra skäl har en nedsatt förmåga att värna sin sexuella integritet kan dömas för våldtäkt och sexuellt övergrepp mot barn. Det är en välkommen lagändring som straffar vuxna som cyniskt och otillbörligt utnyttjar ett barns sårbarhet och svaga självkänsla, något som ytterligare ökar risken för psykisk ohälsa och självskadebeteende.

Herr ålderspresident! I betänkandet föreslås även en kriminalisering av vissa sexuella handlingar som utförs på distans, som nämndes här. Digitaliseringen har förändrat vår vardag, och gränserna mellan vår fysiska tillvaro och gemenskap och vårt digitala liv suddas alltmer ut. Prostitutionen har också förändrats, och nya kontaktvägar öppnas upp via internet. Sexuella handlingar på nätet är nu en realitet. Det finns därmed ett behov av en lagstiftning som går i takt med tiden.

Det ska medges att det, när det gäller gränsen för straffansvaret för sexuella handlingar som sker digitalt och på distans, kan finnas visst tolkningsutrymme, som föregående talare var inne på. Grundläggande för straffansvar är att det ska avse den som förmår en person att mot ersättning företa eller tåla en sexuell handling.

Viktigt är att straffansvaret för köp av sexuella handlingar som utförs på distans begränsas till fall där det är gärningspersonens agerande som är avgörande. För ansvar ska krävas att ersättningen varit en förutsättning för den andra personens utförande av en sexuell handling. Det krävs med andra ord en sorts adekvat kausalitet.

Herr ålderspresident! Bedrägerierna har ökat lavinartat under senare år, och de har genererat stora brottsvinster. Nu skärps straffen för gärningsmän som hänsynslöst utnyttjar offrets skyddslösa och utsatta ställning. Försvårande är även om brotten utövats systematiskt eller i organiserad form.

Årligen försvinner 5–6 miljarder konor ned i fickorna på kriminella. Oftast är det äldre och andra särskilt utsatta personer som drabbas. Bedrägerierna är många gånger sofistikerade, och offren spåras via publika uppgifter på internet. För brottslingen är det synnerligen bekvämt. Man kan sitta nere i soliga Málaga och söka upp offren på nätet, där det finns alla upptänkliga uppgifter om ålder, adress, telefonnummer, anhöriga med mera. Brottsoffren invaggas i tron att de har kontakt med sin bank och identifierar sig då med bank-id, som ger tillgång till offrens bankkonton.

Det finns numera tusentals vittnesmål från äldre som blivit av med hela sitt sparkapital, pengar som utgjort en trygghet och som de skulle haft på sin ålders höst. Otryggheten slår till. Man känner oro och drabbas av ångest och depressioner. Ofta bär de som drabbats på självmordstankar. De har svårt att leva med skammen över att ha blivit berövade alla sina besparingar.

Herr ålderspresident! Jag måste säga att mitt förakt för dessa rövare, som ger sig på äldre och andra värnlösa, är bottenlöst. Den straffskärpning som nu kommer att ske är välkommen. Men vi måste också vidta åtgärder för att förebygga och förhindra brotten. Här har bankerna ett stort ansvar. Men det måste också göras ytterligare begränsningar när det gäller personuppgifter på nätet.

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.