Herr ålderspresident! De senaste åren har vi, som alla vet, sett en mycket problematisk utveckling av tryggheten i Sverige. Vi ser gängkriminalitet med skjutningar och sprängningar. Vi ser handel med arbetskraft, vapen och narkotika. Vi ser bedrägerier mot äldre och mot välfärden. Det är allvarliga brott. Mycket bra har gjorts för att bekämpa dem, men mycket mer behöver göras.

Men i dag ligger fokus på andra och lika allvarliga områden som inte heller har någon plats i vårt samhälle: sexuella övergrepp och kränkningar, bedrägerier där man hänsynslöst utnyttjar offers skyddslösa eller utsatta ställning och brott med kön som hatbrottsmotiv.

När vi talar om gängkriminalitet talar vi ofta om utsatta områden. Men jag vill än en gång påminna om att när det gäller sexualbrott, mäns våld mot kvinnor, våld mot barn, bedrägeribrott och mängdbrott är hela Sverige ett utsatt område. Då är det inte gator och torg som är brottsplatsen, utan det är oftast i hemmet eller på internet som brottet sker.

Jag vill därför återigen framhålla behovet av en närvarande och tillgänglig polis i hela landet och även på internet för att kunna förebygga brott och skydda brottsutsatta. Fler uniformerade poliser på gator och torg – ja, absolut! Men vi vill även se fler poliser på brottsplatserna hemmet och cyberrymden.

Herr ålderspresident! Centerpartiet har ingen reservation i dagens betänkande, utan jag yrkar bifall till utskottets förslag. De motionsyrkanden vi hade kring kön som straffskärpningsgrund finns med som välkomna förslag i propositionen. Det är nämligen en välkommen straffskärpningsgrund i en alltmer polariserad värld, där kvinnor som grupp utsätts för ett enormt hat, hot och våld just för att de är kvinnor.

Jag vill här både hänvisa till och rekommendera min kollega Helena Vilhelmssons inlägg senare i denna debatt.

Jag vill ta upp en grupp som sällan lyfts fram inom straffrätten eller rättspolitiken men ofta drabbas hårt inom detta och många andra områden, nämligen personer med funktionsnedsättningar. I betänkandets rubrik omnämns ett av förslagen som ”bedrägerier mot äldre”, men det som avses för att ett bedrägeri ska anses som grovt är att gärningsmannen på ett hänsynslöst sätt har utnyttjat offrets skyddslösa eller utsatta ställning. Det står alltså ingenting om äldre i lagtexten, men det avser förvisso ålder, som ju också kan innebära en utsatthet. Det handlar dock också om skyddslöshet på grund av sjukdom och funktionsnedsättning.

Vi ska dock samtidigt komma ihåg att äldre inte per definition är utsatta eller skyddslösa, även om åldern kan innebära en form av utsatthet. Då är det viktigt att bedrägerier mot äldre blir straffbara i större utsträckning.

Vi har alla tagit del av berättelser om hänsynslösa kriminella som lurat äldre, ibland på allt de har. Men det är viktigt att vi alltid tänker på att reglerna också avser personer som är skyddslösa och utsatta på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning.

Jag vill inte gradera eller relativisera brottsoffer, men vi vet att personer med neuropsykiatriska eller psykiatriska diagnoser och kanske framför allt personer med intellektuella funktionsnedsättningar är mer utsatta, och flickor och kvinnor är en extra utsatt del av den gruppen.

I den del av dagens betänkande som rör sexualbrott framhålls också utsattheten hos funktionshindrade flickor och kvinnor när det gäller att bli utnyttjade både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. Detta är otroligt viktigt. Det hade varit välkommet med en tydligare straffskärpningsgrund som rör funktionshindrade, men det får vi återkomma till.

Det behövs också kunskap och insikter om hur dessa grupper fungerar som brottsoffer. Det offentligas brist i det avseendet kan bli som ett flerdubbelt straff – dels har man en funktionsnedsättning, dels är man mer skyddslös när det gäller att bli utsatt för brott. Dessutom har kanske rättsväsendet inte alltid rätt resurser eller kompetens att utreda och lagföra de brott som dessa personer utsatts för.

Dagens förslag till beslut är som sagt välkomna. Men vi här i Sveriges riksdag och hela det offentliga Sverige behöver fortsätta arbetet med att ge skydd till dem som behöver vårt skydd allra mest.

Jag avslutar med att återigen yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)