Fru talman! Inför den här debatten har jag som sagt gjort lite research om vad olika aktörer har sagt i frågan. Bland annat har det skrivits en del om en liknande lag som avskaffades för ungefär 50 år sedan. Då skrevs det i den utredning som lade fram förslaget att bestämmelsen motsvarande den vi nu diskuterar skulle riskera att inkräkta på rätten till fri kritik av bland annat myndigheter, som så starkt hävdas och utövas i den allmänna debatten.

I utredningen som kom på 70-talet menar man även att lagen snarare försvagar än stärker förtroendet för en myndighet som utsätts för ryktesspridning. Det är ett exempel på om detta får avsedd effekt. Kommer det att väcka mer ilska? Nu får man inte ens säga kränkande ord – man kan ju bli helt galen – när polisen kommer in och gör det som är deras uppgift i vårt samhälle. Det kan man till exempel tänka på en dag som denna.

Jag tycker att det är värt att inte avfärda tidigare insikter om varför vi har avskaffat lagar och vad det berodde på, särskilt nu när vi har ett lagstiftningsarbete som många aktörer har påpekat går väldigt snabbt. Jag förstår att regeringen och stödpartiet är angelägna om att gå snabbt fram. Man kanske är osäker på om man kommer att ha kvar regeringsmakten efter nästa val. Man vill alltså göra så mycket som möjligt. Men det har kritiserats i sig självt för att man inte riktigt får överblick och nödvändig eftertanke.

Återigen: Detta handlar inte om att vi i Miljöpartiet inte vill komma till rätta med kriminaliteten, att vi skulle strunta i den eller att vi skulle strunta i om tjänstemän blir dåligt behandlade när de utövar sitt yrke. Det tycker vi naturligtvis, precis som alla andra, är viktiga frågor. Det vi diskuterar är metoderna och vad vi tror att de får för effekter. De olika experterna på de olika områdena är ju inte helt eniga.