Fru talman! Tack, Ulrika Westerlund, för inspelet!

Man måste förstå hur det fungerar ute i det som kallas verkligheten, där polisen befinner sig. Det kan vara på en plats där det finns 20–30 individer som inte tycker att poliserna ska finnas där. De tycker att det är deras torg, deras kvarter eller deras park och att polisen inte ska vara där. De går fram till polisen och säger åt dem att dra därifrån. Jag ska inte använda fler könsord än nödvändigt, men de använder en massa nedsättande ord. ”Försvinn! Du ska inte vara här, din jävla” – och så vidare. Det är så man uttrycker sig. I min värld är det inte yttrandefrihet.

I praktiken fungerar det så att för att polisen ska kunna ingripa, till exempel genom att avvisa en person från en plats eller till och med omhänderta en person, krävs det att de avbryter en fortsatt brottslig handling. Om en person fortsätter med sina glåpord kan man faktiskt använda polislagens 13 §, som det handlar om nu, och fysiskt föra personen från platsen. Jag vet av erfarenhet att det inte är roligt för sådana här personer. De vill vara på plats. De vill vara där det händer. Det är inte roligt att sitta på polisstationen eller bli körd hem till sina föräldrar. Det verktyget försvinner eller rättare sagt saknas om det inte finns en lag i grunden.

Just förolämpning mot tjänsteman är en perfekt lag som skulle kunna ligga till grund för att polisen ska kunna använda polislagens 13 § och se till att personer försvinner från en plats.