Fru talman! Effekt, avslutade ledamoten med. Det är viktigt att lagstiftning som vi beslutar om här inne har en effekt.

En effekt av förslaget blir att möjligheterna ökar för poliser att ingripa när rättsväsendet och vår demokratiska samhällsordning utmanas av samhällets fiender. När statens makt är utmanad på riktigt – när det står unga i utsatta områden och ser på hur grovt kriminella hånar polisen och jagar bort dem därifrån – är det ett reellt problem, som vi löser med den här lagstiftningen. Att poliser kan omhänderta de här individerna och visa vem som bestämmer har ett oerhört viktigt symbolvärde. Uppenbarligen ser inte Miljöpartiet behovet av det, och jag beklagar detta.

Den typen av viktig och nödvändig repression står inte på något sätt i motsatsförhållande till det sociala brottsförebyggande arbete som ledamoten beskriver. Ledamoten nämnde ett projekt inom polisen som har en tysk förlaga med namnet Kurve Kriegen, där man samarbetar med socialtjänst och föräldrar för att se till att få barn på rätt väg i livet. Man ska se till att de utvecklar goda, sunda värderingar och en moral som innebär att de inte låter sig imponeras av de grovt kriminella och att de definitivt inte låter sig ledas till att delta i den här typen av angrepp på ordningsmakten.

Men när det senare fallerar måste det förra finnas där. Vi behöver en kraftfull social brottsförebyggande politik och en polis med kraftfulla befogenheter. Miljöpartiet motarbetar konsekvent det senare. Det är naivt, och med tanke på den inre säkerhetskris vi har i Sverige är det direkt farligt.