Fru talman! Under alldeles för lång tid har kriminella utan konsekvenser hånat, förlöjligat och förnedrat poliser – ofta med mobilkamera i hand och publik i bakgrunden. Det är ett rent dominansbeteende i områden där statens makt på riktigt är utmanad. Unga människor fostras i och med detta till att skratta åt lagen och se ned på svenskt rättsväsen. Detta måste vi sätta stopp för.

Därför inför vi ett nytt brott: förolämpning mot tjänsteman. Lagen träder i kraft redan den 2 juli. I mångt och mycket återinför vi det tidigare brottet missfirmelse mot tjänsteman, som tyvärr avskaffades på det vänsterradikala 1970-talet.

Poliser ska tåla mycket och iaktta självbehärskning, men poliser ska inte ägna sig åt missriktad tolerans mot samhällsfiender som hotar vår demokratiska samhällsordning och vårt lagstyre. Dessa ska polisen ingripa resolut mot, rapportera för brott och om nödvändigt omedelbart omhänderta. I stället för att dra sig tillbaka under haglande glåpord ska polisen agera med fasthet och markera vem som bestämmer. Detta har ett viktigt signalvärde.

Som tidigare polis är jag mycket stolt över att i dag stå här i riksdagens talarstol och presentera denna lagstiftning. Sverige ska vara ett land med både lag och ordning.

Fru talman! Det handlar lika mycket om att upprätthålla respekten för och skyddet av andra, såsom ordningsvakter, vårdpersonal, lärare, socialsekreterare med mera. Vi gör detta därför att utvecklingen kräver det. Det är inte en fråga om att skydda lättkränkta individer, utan det handlar om att värna vår gemensamma demokratiska ordning.

Det är självklart inte så att minsta lilla förolämpning nu blir straffbar. Många poliser, socialsekreterare och andra tjänstemän arbetar med och nära människor som befinner sig i utsatta situationer där det kan finnas koppling till exempelvis missbruk eller psykisk ohälsa. Alla uttalanden som syftar till att förarga eller reta upp någon omfattas inte av straffansvar enligt den nya lagen, utan det bör krävas att uttalandet träffar den angripne på ett mer personligt plan.

Smärre angrepp på självkänslan eller värdigheten som den enskilde rimligen ska kunna tåla omfattas alltså inte. Enstaka uttalanden i affekt som snarare ger uttryck för egen ilska eller exempelvis fysisk smärta kommer inte heller i fortsättningen att utgöra brott. Det förutsätts alltså en viss tolerans i tjänsteutövningen för att personer som blir föremål för ingripanden eller andra beslut kan ge uttryck för sina känslor på ett sätt som inte är helt genomtänkt. Det här är fullt rimligt.

I många fall förekommer dock förolämpningar som är ett problem både genom att de stör polisernas tjänsteutövning i stunden och genom att de stärker de kriminellas maktställning i utsatta områden. Utredningen som ligger till grund för lagförslaget beskriver särskilt hur kvinnliga polisanställda utsätts för grova förolämpningar.

När poliser utsätts för grova förolämpningar utan att något ingripande sker skapar det också en osäkerhet och en otrygghet hos allmänheten, och även detta lyfts fram i den nämnda utredningen. Jag tycker att det är beklagligt att höra politiker från vänsterkanten stå här och helt ignorera dessa uppenbara problem. Trakasserier mot poliser utgör inte heller bara ett angrepp mot den enskilde utan även mot allmän verksamhet. Därför faller det nya brottet under allmänt åtal.

Fru talman! Vi gör dessutom mer. Vi skärper straffen för våld och hot mot tjänsteman, särskilt vid grova brott. Vi utvidgar skyddet så att även tjänstemäns närstående omfattas. Vi gör det möjligt att i vissa fall utelämna beslutfattares namn i underrättelser för att skydda dem från hämndaktioner.

Vi stärker nu rättsväsendet och det offentliga på flera sätt så att de som företräder det offentliga ska kunna stå emot de starka kriminella krafterna. Den som representerar staten ska kunna göra sitt jobb utan att känna fruktan. Detta ska åter bli en självklarhet.