Fru talman! Miljöpartiet anser att offentliganställda ska ha ett starkt skydd mot våld, hot och trakasserier. Vi delar regeringens bild av att detta är ett allvarligt problem och att samhället måste agera för att stärka skyddet för dem som arbetar i samhällets tjänst. Men vi ställer oss inte bakom regeringens föreslagna straffskärpningar eller införandet av det nya brottet förolämpning av tjänsteman.

Miljöpartiet har tidigare varit med och genomfört ett flertal straffskärpningar, exempelvis avseende vapenbrott, våldtäkt och rekrytering av unga till kriminella gäng. Vi har också ställt oss bakom några av den här regeringens förslag om att stärka det straffrättsliga systemet, till exempel när det gäller skyddet av journalister. Det behandlades i proposition 2022/23:106 och handlade om att införa en särskild straffskärpningsgrund för brott mot den som yrkesmässigt bedriver journalistik. Det skilde sig från det förslag som nu ligger på bordet på så sätt att detta innebär mer generella straffskärpningar.

Det är tydligt att åsikterna i frågan går isär. När vi diskuterade hur vi skulle ställa oss till förslagen tog vi som vanligt del av hur olika remissinstanser ställt sig. Flera fackförbund har ställt sig bakom förslagen om straffskärpningar. Andra har valt att inte ta ställning. Bland andra Civil Rights Defenders och Sveriges advokatsamfund menar att de föreslagna straffskärpningarna varken är ändamålsenliga eller har stöd i forskning och erfarenhet.

På ett principiellt plan kan det ifrågasättas om skärpta straff minskar offentliganställdas utsatthet i realiteten. Vi bör även ha i åtanke att straffets avskräckande effekter är omdiskuterade. Det har också framhållits av till exempel Institutet för mänskliga rättigheter och Stockholms universitet.

Mot den bakgrunden delar Miljöpartiet inte regeringens bedömning att det krävs skärpta straff för den typ av brottslighet som uppmärksammas i propositionen. Om straffen för våld, hot och angrepp mot tjänsteman ska skärpas anser vi att de ska vara effektiva och evidensbaserade. Vi och flera remissinstanser anser att det inte är fallet här. Vi saknar också en bedömning av straffskärpningarnas proportionalitet.

Fru talman! Vi är även kritiska till att regeringen föreslår en ökad överlappning mellan straffskalorna för brott av normalgraden och grova brott, trots att det i andra lagstiftningssammanhang har förordats en minskad överlappning för gradindelade brott för att säkerställa att hela straffskalan används.

De senaste åren har ett stort antal lagändringar som inneburit straffskärpningar och obligatorisk häktning i flera fall föreslagits och trätt i kraft. Det tillsammans med de utökade befogenheter som brottsbekämpande myndigheter har fått och föreslås få innebär att den allmänna repressionsnivån har ökat.

Mot den bakgrunden anser vi att det behöver göras en samlad genomlysning av straffskalorna i brottsbalken innan ytterligare skärpningar genomförs. Samma krav har framförts av bland andra Civil Rights Defenders. Om lagstiftaren fortsätter att höja straffen för enskilda brott utan att göra en samlad översyn finns det risk att systemet blir osammanhängande och att påföljder för olika brott inte längre står i rätt proportion till varandra.

Fru talman! Om det föreslagna nya brottet förolämpning av tjänsteman säger Journalistförbundets ordförande i en intervju: ”Det nya brottet innebär en inskränkning av yttrandefriheten. Det är en väldigt stor sak att göra. Idag är förtal brottsligt. Men här vill man gå längre. Det är viktigt att man ska kunna kritisera myndigheter och myndighetsutövning även i problematiska ordalag.”

Flera fackförbund är i stället positiva till förslaget om den nya lagen, medan Civil Rights Defenders är starkt kritiska. Åsikterna går som sagt ganska kraftigt isär i den här frågan. Civil Rights Defenders skriver bland annat i en kommentar: ”Tjänstemän omfattas redan av det straffrättsliga skyddet mot förolämpningar i brottsbalkens femte kapitel. Det nu föreslagna brottet blir närmast en så kallad kvalificerad variant av förolämpningsbrottet med en något strängare straffskala.”

Det är av yttersta vikt att lagändringar som innebär kriminalisering föregås av en djupgående och nyanserad analys av hur dessa kan komma att inskränka mänskliga rättigheter. Utredningen har inte analyserat vilka potentiella konsekvenser införandet av detta brott kan få i yttrandefrihetshänseende.

I en rättsstat är det grundläggande att enskilda upplever att de kan kritisera myndighetsutövning även i mindre väl valda ordalag, och vi menar att det inte går att bortse från risken att det nya brottet kan dämpa benägenheten att framföra även motiverad kritik av myndighetsutövning och myndighetsbeslut. Stor försiktighet bör iakttas när en kriminalisering av yttranden övervägs, i synnerhet då det är fråga om yttranden som förekommer inom ett ojämnt maktförhållande.

Efter att ha tagit del av de olika ståndpunkter som finns gällande de här förslagen har vi – även om åsikterna som sagt går isär – landat i att vi vill avslå förslagen.

Fru talman! Som bland annat fackförbundet ST framhåller är hårdare straff inte en helhetslösning när det handlar om att motverka våld, hot och trakasserier mot offentliganställda. Det är i huvudsak andra typer av åtgärder som behövs för att åstadkomma ett starkare skydd och få bukt med detta omfattande problem. Jag tror att vi alla är eniga om att det här är djupt problematiskt och någonting vi försöker komma till rätta med. ST pekar särskilt på att mycket kan göras med utgångspunkt i arbetsgivarens arbetsmiljöansvar och i syfte att stärka medarbetarskyddet. Det instämmer Miljöpartiet i.

Vi menar också att förslaget att en skriftlig underrättelse om beslut inte ska behöva innehålla uppgift om en beslutsfattares namn om det kan befaras att personen utsätts för hot, trakasserier eller annan allvarlig olägenhet kan ha en effekt men att det kan ifrågasättas om det är en tillräckligt effektiv åtgärd att utelämna namnet. Detta hörde vi just ett meningsutbyte om mellan Sverigedemokraterna och Centern.

Miljöpartiet menar att den här åtgärden borde utvärderas. Vår reservation och invändning mot just den här delen av förslaget handlar alltså inte om att vi inte vill se detta utan om att vi ifrågasätter om det är effektivt nog och att vi vill se en utvärdering av det.

Jag yrkar bifall till reservation 1.