Fru talman! Som polis vet jag vad det innebär att arbeta i frontlinjen, att varje dag möta människor i kris, att fatta svåra beslut i pressade lägen och att samtidigt bära ansvaret för både rättssäkerhet och trygghet.

Jag vet också hur det känns att bli utsatt för hat, hot och angrepp – en verklighet som blivit allt vanligare för såväl poliser som andra tjänstemän. Socialsekreterare, lärare, sjukvårdspersonal och andra tvingas utöva sitt ämbete i en allt hårdare och mer aggressiv verklighet.

Det handlar om socialsekreteraren som utreder ett barnärende eller om sjuksköterskan på akuten som vägrar skriva ut ett intyg på felaktiga grunder. Inte sällan handlar det om hot som tidigare inte varit straffbara: antydningar, ”varningar” eller påstötningar riktade mot polisers barn, hemadresser eller fordon. Det är hot som går igenom uniformen. De är utstuderade och precis så vaga att de undgår dagens lagstiftning, men de är ändå tillräckligt allvarliga för att skapa rädsla och självcensur.

Fru talman! Det är ett djupt demokratiskt problem när offentliganställda tvekar att fatta beslut av rädsla för repressalier. När tjänstemän undviker att fullfölja sitt uppdrag, inte av ovilja, utan av rädsla för hot mot sig själva eller sina familjer, då vacklar grundpelarna i vårt samhälle.

Det är därför glädjande att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna nu lägger fram ett helt paket av lagändringar för att skapa ett starkare skydd för dessa personer. Betänkandet innehåller flera viktiga åtgärder.

För det första moderniseras och skärps det straffrättsliga skyddet i brottsbalken. Straffen för våld och hot mot tjänsteman skärps, och det är ett tydligt svar på att detta inte är bagatellartade brott. Det är en viktig signal till gärningspersonerna. Det är också en viktig signal till alla offentliganställda: Staten står bakom er.

För det andra införs ett helt nytt brott, nämligen förolämpning mot tjänsteman. Det kan låta trivialt för den som aldrig har blivit utsatt. Men som polis vet jag att en till synes ”enkel” förolämpning kan vara startskottet på ett händelseförlopp som totalt urartar. Det är inte rimligt att poliser förväntas tåla kränkningar i tjänsten som ingen annan skulle behöva acceptera. Genom att göra detta till ett självständigt brott får vi ett verktyg som tidigare saknats, och det gäller både preventivt och operativt.

Fru talman! Ytterligare en viktig reform är att det blir möjligt att utelämna beslutsfattares namn i vissa myndighetsbeslut. Det är ett väl avvägt steg – inte för att minska transparens utan för att skydda individer som riskerar att utsättas för brott.

Vi har sett exempel där myndighetsanställda kartläggs av kriminella, ibland som en del av den organiserade brottsligheten, för att påverka beslut eller skrämma till tystnad. Jag noterar att Centerpartiet och Miljöpartiet i sina reservationer uttrycker oro för rättssäkerheten eller att lagförslagen saknar evidens. Låt mig då vara tydlig. Det är inte rättssäkert när en socialsekreterare vägrar ta ett barn i skydd eller när en tjänsteman inte vågar fatta rätt beslut av rädsla för repressalier. Då har vi i praktiken fått ett parallellsamhälle där hot trumfar lag. Det är det som är den verkliga rättsosäkerheten.

Fru talman! Det är också glädjande att regeringen nu slutbehandlar flera av riksdagens tidigare tillkännagivanden, bland annat om att polisers personuppgifter ska ges ett starkare skydd. Detta är något Sverigedemokraterna har drivit länge. Jag har själv sett hur kollegor hängts ut med namn och adress i sociala medier, ibland bara timmar efter att de fattat ett ingripandebeslut.

Jag vill också nämna att skyddet nu utökas till studenter vid polisutbildningen. Det är avgörande att framtidens poliser vågar fullfölja sin utbildning utan att riskera att bli uthängda redan innan de har satt på sig uniformen.

Fru talman! Sverige befinner sig i ett allvarligt läge. Kriminella nätverk växer, hoten mot samhällets representanter blir allt mer sofistikerade och vi ser hur staten utmanas på bred front. Då måste vi rusta oss. Då måste vi se till att de som bär upp det offentliga Sverige, från domare och åklagare till lärare och vårdpersonal, känner att de har samhällets stöd. Med detta lagstiftningspaket tar vi ett viktigt steg i den riktning där hederliga och hårt arbetande människor sätts i främsta rummet.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.