Fru talman! I dag ska vi alltså diskutera en justering i lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, också kallad SINK. Förslaget kan synas tekniskt, men det rör en principiellt viktig fråga: att upprätthålla svensk beskattningsrätt när arbetskraft hyrs in till svenska arbetsgivare, även om arbetet delvis utförs utomlands.

Varför behövs förändringen? Sedan 2021 bortser vi från det formella anställningsförhållandet och ser i stället till var den faktiska, ekonomiska arbetsgivaren finns. Detta ekonomiska arbetsgivarbegrepp säkerställer att personer som hyrs in till svenska verksamheter beskattas här.

Skatteverket har dock pekat på en lucka. Om den inhyrda arbetstagaren skickas utomlands under kortare perioder, högst hälften av arbetstiden under en tolvmånadersperiod, riskerar inkomsten att helt eller delvis falla utanför svensk beskattning. Det nu aktuella förslaget täpper till luckan genom att tydliggöra att även detta arbete, som utförts utanför Sveriges gränser, ska omfattas av SINK under samma tidsgräns som redan gäller för anställda i svenska företag. Det är särskilt viktigt i Öresundsregionen.

I det nya Öresundsavtalet har Sverige och Danmark lovat varandra att se till att tilldelad beskattningsrätt verkligen kan utnyttjas. Dessa justeringar behövs således för att avtalet ska fungera fullt ut så som det är tänkt.

Det handlar i mångt och mycket om rättvisa. En svensk som är bosatt i Malmö och arbetspendlar till Köpenhamn ska inte behandlas sämre än en dansk som är bosatt i Köpenhamn och hyrs in av ett svenskt bolag i Malmö. Båda bidrar till svensk välfärd när arbetet faktiskt utförs åt en svensk arbetsgivare.

Likabehandling är också avgörande för konkurrensneutralitet. Det finns annars risk för snedvridningar som gynnar utländska bemanningslösningar framför inhemska.

Enligt utförd konsekvensanalys berörs endast ett litet antal individer, främst med hemvist i Danmark. Därför är den offentligfinansiella effekten försumbar. Men principen är desto viktigare; vi ska inte öppna onödiga kryphål som kan utnyttjas i större skala i framtiden. Skatteverkets kostnader begränsas till enklare information och it-anpassningar, och inga företag belastas med nya administrativa krav. Det är med andra ord ett kirurgiskt ingrepp som ger maximal rättssäkerhet till minimal kostnad.

Alla remissinstanser, däribland Svenskt Näringsliv, Skatteverket och Försäkringskassan, har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan större invändningar. Det råder med andra ord brett samförstånd om att förslaget är både nödvändigt och väl formulerat.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2025, vilket ger arbetsgivare rimligt med tid att anpassa rutinerna. Samtidigt markerar vi att lika lön för lika arbete också betyder lika skatt för lika arbete, oavsett var arbetstiden råkar förläggas under kortare perioder.

Fru talman! Genom den aktuella propositionen säkerställer vi att den svenska skattelagstiftningen hänger ihop med våra internationella åtaganden, värnar neutral konkurrens och upprätthåller allmänhetens förtroende för skattesystemets rättvisa. Lagändringen är liten i omfång men stor i betydelse – för rättvisan, för skattebasen och för ordningen i Öresundsregionen.

(Applåder)