Fru talman! Våld i nära relationer, stalkning, hot och trakasserier är verkligheter som många, framför allt kvinnor, lever med varje dag i vårt land. Det är vår skyldighet som lagstiftare att se till att samhället står på offrens sida – den som hotas, förföljs eller lever i rädsla ska kunna lita på att staten skyddar dem.

Det handlar om att öka tryggheten. Det handlar om att kontaktförbud i nuvarande form många gånger inte räcker till. Gärningspersoner kan fortsätta trakassera och skrämma sina offer med hänsynslöshet och en känsla av straffrihet, vilket är oacceptabelt.

Med det här förslaget tar vi flera viktiga steg:

Skyddszoner blir verklighet. Polisen ska kunna använda sig av teknik som geofencing för att övervaka att förbudet respekteras.

Fotboja blir huvudregel. Vid utvidgade och särskilt utvidgade kontaktförbud ska elektronisk övervakning som huvudregel användas. Det blir inte längre undantaget utan snarare normen när hotbilden är allvarlig.

Det blir skärpta straff. Den som bryter mot ett kontaktförbud med fotboja ska i normalfallet dömas till fängelse. Det är helt i linje med Tidöavtalet, där vi vill ha kännbara och verkliga konsekvenser för den som inte respekterar lag och ordning.

Fru talman! Sverigedemokraterna har länge drivit på för just dessa förändringar. Vi har lyssnat på poliser, på åklagare, på socialtjänst och – viktigast av allt – på kvinnor och barn som gång på gång tvingas fly, gömma sig, byta namn eller leva i ständig rädsla för att förövaren ska dyka upp.

Det är inte offret som ska behöva fly. Det är förövaren som ska begränsas. Just detta är en ideologisk skiljelinje. För oss i Sverigedemokraterna är rättssamhället inte bara en formalitet. Det är en grundläggande skyldighet att skydda hederliga människor från hot, våld och förtryck, oavsett om hotet kommer från en före detta partner, en granne eller någon som ingår i ett hedersrelaterat nätverk.

Det är också viktigt att understryka att vi nu ger Polismyndigheten större möjligheter att agera. Med ökade befogenheter följer också ansvar. Det ska finnas rätt kompetens, rätt resurser och tydliga riktlinjer. Det är därför Tidöpartierna genomför en historisk satsning på rättsväsendet – inte bara för att lagar ska skrivas utan också för att de ska följas och upprätthållas.

Fru talman! Vissa partier har som vanligt haft invändningar, framför allt kring integritet och rättssäkerhet. Man har uttryckt oro över vad en fotboja kan innebära för gärningspersonens livssituation. Det är symtomatiskt. För dessa partier är förövaren i centrum. Vi väljer att sätta offret först.

Det betyder inte att vi ignorerar rättssäkerheten, tvärtom. Det handlar om proportioner. Den som har dömts – eller där tillräckliga skäl finns för kontaktförbud – har själv försatt sig i den situationen. Då ska samhällets lojalitet ligga hos den som hotas, inte hos den som hotar.

Fru talman! Det här är ett steg i rätt riktning, men det är inte färdigt. Vi behöver fortsätta utreda hur kontaktförbud kan kombineras med skärpta straff, bättre stödinsatser för offer samt tydligare samordning mellan polis, åklagare och socialtjänst.

Tryggheten för Sveriges kvinnor och barn är inget som det får kompromissas med. Den som hotar, förföljer eller bryter mot lagen ska få kännbara konsekvenser.

Mot bakgrund av detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.