Herr talman! Jag tackar både interpellanten från Blekinge och riksdagsledamoten från Dalarna för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag.

Det har skett en polistillväxt den senaste tioårsperioden, men den har i alldeles för liten utsträckning skett i lokalsamhällena. Man kan lite förenklat säga att den har skett på midjan och uppåt i Polismyndigheten. Det är klart att det går rakt emot det som var i alla fall en av avsikterna med polisreformen 2015: att stärka den lokala polisiära närvaron. Man kan säga att vi har ett förlorat decennium när det gäller lokal tillväxt. Därför har vi när vi nu riktat om styrningen av polisen varit väldigt tydliga med att det ska säkerställas att tillväxt sker lokalt.

Sedan uppstår andra avvägningar. Naturligtvis vill vi inte göra detta på bekostnad av verksamheter som inte nödvändigtvis är förankrade i ett lokalt kontor men som är helt betydelsefulla för var och en oavsett var man bor. Jag ska bara ta ett exempel. Det är ett faktum att en stor del av rekryteringen av barn och unga sker digitalt. Det är klart att effektiv bekämpning av det problemet, som i högsta grad hör till den lokala problembilden, inte nödvändigtvis sker i en reception i en enskild kommun. Det kan finnas ett starkt intresse av att kraftsamla, till exempel regionalt, men förvisso mot en väldigt lokal problembild.

Polisen motiverar den här typen av åtgärder med att man fokuserar mindre på byggnader och mer på antal poliser, antal bilar som är ute, utrustning och synlighet. Jag ska snart bekräfta er problembild, men jag vill först göra polisens beskrivning lite rättvisa. Blekinge är ett fantastiskt län. Min mamma kommer från Karlskrona. I Blekinge har man förmånen att ha relativt korta geografiska avstånd. Jag jämför med min landsända. I Västerbottens inland var det länge så att en polisbil patrullerade en yta dubbelt så stor som Danmark. Det är klart att det är en annan sorts problematik. Vi har en viss lyhördhet för hur polisen tänker om hur man ska organisera sig på ett effektivt sätt. När det gäller Dalarna vet jag att man menar att det har varit begränsade öppettider, ganska få besök och så vidare. Detta säger jag alltså för att göra polisen lite rättvisa.

Med det sagt förstår jag ändå de frågor som lyfts fram om den symboliska och praktiska betydelsen av att det faktiskt finns en plats i en kommun där polisen är synlig, om så bara med en skylt på dörren. Jag har tagit upp de här frågorna med Polismyndigheten i det ljuset. Jag känner också många kommunalråd runt om i landet som delar den bilden, oavsett partifärg.

Jag har full respekt för att det är myndigheten som måste fatta de här besluten, och jag har egentligen inga skäl att misstro grunderna för hur man tänker när man ska prioritera sina resurser. Men jag tror att det är oerhört viktigt för den långsiktiga trovärdigheten och legitimiteten i den här tillväxten att medborgarna och polisen har samma uppfattning om vad som krävs för att den lokala närvaron ska vara påtaglig och på riktigt långsiktigt legitim och trygghetsskapande. Detta har jag återkopplat till polisen.

Jag tackar återigen för möjligheten att diskutera de här frågorna i dag, och jag tar med mig allt som sägs till den fortsatta dialogen med Polismyndigheten.