Herr talman! Jag tackar statsrådet Anna Tenje för svaret.

Det låter bra att regeringen ser positivt på engagemang i föreningsliv för personer med sjuk- eller aktivitetsersättning samt att betänkandet En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet från 2021 bereds i Regeringskansliet. Betänkandet handlar ju om att underlätta för arbete, studier, uppdrag med mera under tid med sjuk- och aktivitetsersättning.

Att regeringen arbetar för att underlätta aktiviteter är välkommet. Det är nämligen stor skillnad mellan att ha en fritidsaktivitet och att ha ett förvärvsarbete. Har man ett ideellt uppdrag kan man själv bestämma tiderna samt hur mycket kraft och energi man orkar lägga ned. Man kan ta paus när man vill, och om man på grund av sin diagnos eller sjukdom inte klarar uppdraget under en tid kan man släppa det ett tag och komma igen när man orkar. Där skiljer det sig mot att yrkesarbeta, för då har man en anställning där det krävs att man presterar varje dag utifrån sina arbetsuppgifter.

Herr talman! I Neuroförbundets senaste medlemsundersökning kan man läsa att medlemmar tackar nej till ideella och politiska uppdrag som tar mer än fem timmar i veckan av rädsla för att uppdraget ska likställas med arbete. Förbundets medlemmar känner alltså en så pass stor oro över att förlora ersättning att de inte vågar organisera sig i fritidssysselsättningar av rädsla för att det ska tolkas som ett bevis på arbetsförmåga. Enligt Neuroförbundet har ett femtontal medlemmar förlorat sin sjukersättning på grund av att de haft ett ideellt uppdrag. Även vid Funktionsrättsriksdagen i april, som i år handlade om fritid och hälsa, tog Funktionsrätt Sverige, som är en samarbetsorganisation för över 50 funktionsrättsförbund, upp att många personer med funktionsnedsättning av samma anledning inte vågar engagera sig ideellt.

Herr talman! Att bli isolerad från samhället kan leda till ofrivillig ensamhet och till att man känner sig övergiven, vilket i sin tur kan leda till negativ psykisk hälsa. Ett ideellt uppdrag kan i stället skapa mening i livet och höja livskvaliteten. Ett ideellt uppdrag kan även ge rutiner som annars skulle kunna vara svåra att få till. Engagemang i föreningsliv eller en möjlighet att studera kan vara hälsofrämjande och rehabiliterande samt i förlängningen till och med på sikt leda i riktning mot arbete.

Herr talman! För dem som har kraften och orken att engagera sig och som vill ha ett meningsfullt liv och exempelvis vara aktiv i barnens föreningar, få kämpa för sina ståndpunkter i ett politiskt sammanhang eller få utlopp för en konstnärlig ådra är dessa regler, som tolkas snävt, en begränsning. De är en begränsning för den enskilde, för föreningar och i förlängningen även för samhället, eftersom människor som vill vara aktiva inte vågar.

Vad anser ministern, utifrån sitt ansvarsområde, om att funktionsrättsföreningarna ser detta – att människor inte vågar engagera sig – som ett så stort problem?