Fru talman! Det är klart att man behöver förstärka uppföljningen av minoritetspolitiken. Men i ett läge där samtliga grupper är emot det förslag som Kulturdepartementet lade fram på samrådet låter det lite magstarkt att man ska titta på det.

MUCF har fått göra en egen utredning om flytten av minoritetsfrågor till myndigheten. Dess svar är att man varken kan frågorna eller har kompetens när det gäller minoritetslagstiftning.

Minoritetsgrupperna själva beskriver situationen som att hela havet stormar och vill åtminstone invänta Riksrevisionens rapport om effektiviteten i minoritetsarbetet i Sverige. Den kommer i början av sommaren och kan bli vägledande när det gäller organiseringen av minoritetsarbetet och hur det bäst ska följas upp.

Hela havet stormar är rätt uttryck för hur även jag upplever regeringens minoritetspolitik efter alla kontakter med minoritetsgrupperna som jag haft nu.

Det som har hänt hittills och som upplevs som väldigt svårt är neddragning av medel till språkcentrumen, neddragning av medel till länsstyrelsernas arbete med stöttning av kommuner och regioner när det gäller förskola och äldreomsorg i förvaltningskommunerna och neddragning av medel till riksorganisationer. Ett exempel är Sverigefinländarnas delegation, vars anslag har minskats med 44 procent i årets budget.

Vidare är det indragna medel till det samnordiska språkcentret för samiska, Sámi Giellagáldu. På det sättet tvingas Sametinget finansiera den delen och avstå från andra samiska kultursatsningar. Därtill är regeringens syn på konsultationslagen när det gäller den samiska befolkningen och deras rätt till samråd i frågor som berör dem något bristfällig. Det finns nu en anmälan till konstitutionsutskottet.

Regeringen har också utsett en utredare som jämför samer med frimärkssamlare och tornedalingar med bandyintresserade när det gäller deras intresse av att finnas tillgängliga i arbetet med framtagandet av en kulturkanon. Dessa betraktelser görs dessvärre i offentlighetens ljus, så det är verkligen hela havet stormar samtidigt som olika organisationer försöker hitta ett sätt att vara verksamma i en mycket osäker tid.

Jag har till och med fått motta mejl från något som jag inte ens visste fanns, Förbundet Skogsfinnars Intressen i Sverige, som är starkt emot att placera uppföljningsfrågorna hos MUCF.

Jag ställde två enkla frågor i min interpellation: Vad är anledningen till ett byte av uppföljande myndighet? Och tänker kulturministern fullfölja planen trots motståndet från de nationella minoriteterna?

Motståndet är verkligen massivt när 22 organisationer försöker sätta ned foten. Och som sagt fick jag mejl även från skogsfinnarnas förbund.

Fru talman! Kulturministern har svarat på frågan om anledningen men fortfarande inte på frågan om regeringen är beredd att köra över 22 minoritetsorganisationer.

Man kan ställa ytterligare en fråga: Är regeringen beredd att, innan man fattar beslut, invänta Riksrevisionens rapport om effektiviteten i minoritetsarbetet?