Fru talman! Tack, Andreas Carlson, för svaret!

Det är klart att jag förstår vikten av att lyssna på remissinstanserna och ta in alla de synpunkter som finns, men det fanns ju skäl till att man gjorde en avgränsning av det bredare uppdrag som den socialdemokratiska regeringen hade givit. Till det första utredningsuppdraget fogades ett förtydligande direktiv som inte hade med det brottsbekämpande så tydligt, men det fanns en trygghetsdel och skrivningar om att kunna få bort oseriösa fastighetsägare samt om risken för kriminella organisationer som använder BRF:er, centrumbildningar och annat för att tvätta pengar. Det fanns – och finns nog – ett beredningsunderlag som är viktigt att analysera. Det gäller också att förstå att det är viktigt med en bredare ansats.

I andra delar av regeringens brottsbekämpande politik brukar vi få höra att det finns både snabbspår och möjligheter att sätta fart på tunga utredningar och processer. Den organiserade brottsligheten i det här landet har ju ätit sig in i allt fler delar av olika verksamheter. Här i dag pekar jag på att det kan handla om att genom olika brottsupplägg komma över centrumbildningar eller fastigheter för att kunna bedriva sin kriminella verksamhet, men ibland kan det också vara så att dåligt ägande indirekt leder till att kommuner runt om i landet får problem att öka tryggheten i bostadsområdena.

Det är anmärkningsvärt att vi inte kan få en tidsplan för just den här utredningen eller en väg framåt från regeringen när det gäller en så angelägen fråga. Från Stockholms kommun lyfte man bara för någon vecka sedan fram att man ser ett väldigt stort värde i att den här lagstiftningen kommer på plats.