Fru talman! Först vill jag tacka Mattias Vepsä för interpellationen. Jag tycker att ledamoten sätter fingret på en omständighet som är viktig när det kommer till att bekämpa grov brottslighet och att bygga bort otrygghet och bygga in trygghet i samhället.

Regeringen gör många olika förstärkningar av strafflagstiftningen och av svensk polis. Vi vidtar flera åtgärder i det förebyggande arbetet, inte minst på den sociala sidan av det brottsförebyggande arbetet i form av föräldrastödsprogram och när det gäller sekretessen mellan olika myndigheter så att de ska kunna medverka till brottsförebyggande åtgärder värda namnet. Allt det där är viktigt, och det är förstås någonting som behöver komma på plats i hög hastighet.

När det kommer till flera av de områden som exempelvis är på polisens lista över utsatta områden eller där vi vet att det behövs åtgärder för att vända utvecklingen räcker det dock inte. Hela idén med flera av de åtgärder som jag tog upp i mitt interpellationssvar handlar om att, som jag sa, bygga in trygghet och bygga bort otrygghet – det som ibland beskrivs som situationell brottsprevention.

I det sammanhanget är det förstås viktigt att ha ögonen på det som Mattias Vepsä beskriver som oseriösa förvaltare. Det är viktigt att se hur olika fastighetsägare är med och bidrar till en positiv utveckling i områden. Jag ska komma till svaret på den konkreta frågan, men jag vill i sammanhanget ändå lyfta fram åtgärder för stärkt trygghet i den byggda miljön.

Det finns många goda exempel på frivillig samverkan där fastighetsägare går ihop med andra aktörer – som civilsamhället, polisen och andra myndigheter – för att arbeta med just trygghetsskapande åtgärder. Men i många delar av landet där jag har besökt den typen av positiva exempel – även under den tiden då jag satt i riksdagens justitieutskott, fru talman – har man kunnat peka på ett antal fastigheter där ägarna inte medverkar till det positiva arbetet. Det är det som uppdraget i den här utredningen syftar till: att få in fler, för att inte säga alla, fastighetsägare i arbetet med att bygga in trygghet.

När det gäller den specifika frågan om förköpsrätt är det mycket riktigt så att regeringen för att få ett starkt fokus på den organiserade brottsligheten – och även för det civila och militära försvarets skydd – avgränsade uppdraget i ett tilläggsdirektiv. Det handlade om att ha mer träffsäkerhet i de delarna och nå effekt i arbetet med att motverka organiserad brottslighet.

Många remissinstanser har svarat på remissen och gett sina synpunkter på de förslag som utredaren har lämnat, och jag vill inte föregripa beredningen av dem. Jag konstaterar i stället att vi ser väldigt positivt på engagemanget och förstås bereder förslaget från utredningen tillsammans med de synpunkter som har kommit in från remissinstanserna. Det är klart att vi tittar igenom och läser de här remissvaren med utgångspunkten att vi ska få till så bra åtgärder som möjligt för att kunna bygga in trygghet och motverka den organiserade brottsligheten.

Jag vill avsluta med att säga att det ändå är positivt att höra de positiva signaler som Mattias Vepsä har uppfattat i det konkreta fallet. Det är förstås någonting vi följer.