Fru talman! Tack, Mikael Dahlqvist, för den här debatten, och tack för engagemanget!

De positiva besked vi har gett så här långt är ju att infrastrukturramen är historiskt stor. Satsningen på 1 171 miljarder kronor är en ökning i fasta priser med 27 procent, om man jämför med nu gällande nationell plan och räknar på samma sätt. Vi lägger tungt fokus på att bryta den negativa trend som har inneburit att det har avsatts för lite pengar till underhåll, både på väg- och på järnvägssidan.

Det är viktigt att rusta upp den infrastruktur vi redan har. Det är en prioritering. Men det finns också betydande medel för nyinvesteringar i viktig infrastruktur som behöver prioriteras. Det är ju så att dessa 1 171 miljarder inte kommer att räcka till alla de behov som finns. Därför öppnar nu regeringen på allvar för alternativ finansiering och alternativt genomförande. Det är viktigt för att få mer pengar till infrastruktur, men också för att kunna få mer infrastruktur för pengarna.

Mikael Dahlqvist lyfte fram Norge. Det finns många andra exempel från Norge, som hur man har organiserat vägbyggen i bolagsform med Nye Veier. Vi tittar på detta, och det kommer i Trafikverkets uppdrag och det kommande OPS-utredningsuppdraget att vara viktigt att se vad man kan göra och lära av de nordiska grannländerna också i avseendet hur man kan bygga och förvalta infrastruktur och få det på plats snabbare. Då handlar det förstås om mer pengar till infrastruktur men också, som jag sa, fru talman, om mer infrastruktur för pengarna.

Jag ser fram emot att återkomma i den här frågan och många andra, för det finns förstås ett stort intresse för att rusta upp svensk infrastruktur, eftersom behoven är så stora i många delar av vårt avlånga land.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.