Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Men jag måste uttrycka en tydlig besvikelse. Jag får ett svar som fokuserar på processer, utredningar och framtida prövningar men inte på vad som är regeringens vilja.

Interpellationen handlar om behovet av en modern, snabb och strategiskt viktig järnväg mellan Stockholm och Oslo. Det är ett projekt som har ett stort stöd av både svenska och norska aktörer. Det har stöd av regioner, kommuner och näringsliv. Målet är tydligt och realistiskt: Man ska nå en restid på 2 timmar och 55 minuter mellan våra huvudstäder. Det är ett klimatsmart och konkurrenskraftigt alternativ till flyget.

Fru talman! Detta är dock inte bara en transportsatsning. Det handlar om att stärka försvaret och beredskapen i en orolig tid och skapa en femte gränsövergång till Norge som kan bära transporter av både trupp och material. Det handlar om att förbättra försörjningskedjorna inom den svenska försvarsindustrin, och det handlar naturligtvis också om att stärka handeln, arbetsmarknaden och det nordiska samarbetet.

Det finns prognoser som visar på att antalet tågresor mellan Oslo och Stockholm kan uppgå till mellan 2 och 3 miljoner per år och nå en marknadsandel av 70 procent. Det kan ge en minskning av koldioxidutsläppen med 100 ton.

Fru talman! Min fråga var tydlig: Hur ser regeringen på behovet av att accelerera utbyggnaden av denna förbindelse? Statsrådets svar är att Trafikverket har fått i uppdrag att ta fram en nationell plan för perioden 2026–2037. Men, fru talman, det är inte hela sanningen. Samtidigt har nämligen regeringen i infrastrukturpropositionen 2024–2025 redan pekat ut andra objekt som prioriterade, exempelvis stambana mellan Göteborg och Borås. Detta visar att regeringen kan ge politisk vägledning innan Trafikverkets plan är färdig.

Varför har man då valt att inte nämna järnvägsförbindelsen mellan våra huvudstäder, Oslo och Stockholm, trots att det har både säkerhetspolitisk och klimatmässig tyngd? Det är ett politiskt val. Det är ett val att inte prioritera en av Nordens viktiga sträckor med uppenbar betydelse för klimat, tillväxt och försvar.

Fru talman! Det här handlar just nu inte om teknik eller kapacitet. Det handlar om politisk vilja. Den upplevs saknas från regeringen. Mina frågor till statsrådet kvarstår. Men jag kanske ska formulera dem lite tydligare: Anser statsrådet att järnvägsförbindelsen mellan Stockholm och Oslo är viktig? Hur ser statsrådet på viktiga investeringar längs sträckan, till exempel dubbelspår i Värmland mellan Kil och Karlstad, som även statsministern i valrörelsen har pekat ut och lovat att bygga den här mandatperioden? Och hur ser statsrådet på detta utifrån vårt medlemskap i Nato i en orolig omvärld?