Fru talman! Jag tackar för engagemanget från de två ledamöter som deltar i debatten.

De olika fall som det refereras till är, som var och en av ledamöterna säger, förstås berörande. Det går inte att sticka under stol med det. Samtidigt ankommer det inte på mig som statsråd att uttala mig om enskilda fall.

Jag återgår därför till vad jag sa i mitt inledningsanförande, fru talman. Där betonade jag att rätten till färdtjänst är en viktig förutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i samhället på lika villkor som andra.

Färdtjänstlagen är en lagstiftning som både riksdag och regering förstås har ett engagemang i och är ansvariga för, men tillämpningen av lagstiftningen och bestämmelserna i färdtjänstlagen hanteras av kommuner och i förekommande fall regionala kollektivtrafikmyndigheter. Det är de som har ansvaret för dem.

Det finns inget som hindrar att man har en mer generös tillämpning. Med tanke på att det regionala ansvaret är formulerat som det är kan olikheter uppstå. Det här gäller för övrigt även den allmänna kollektivtrafiken. Villkor och trafikutbud liksom förutsättningar för kollektivtrafik skiljer sig åt mellan olika regioner. Det är ytterst en konsekvens av det kommunala och regionala självstyret.

Christofer Bergenblock har förstås rätt i, fru talman, att det gjordes en förändring genom den lag som trädde i kraft 1998. Enligt lagstiftningen betraktas färdtjänsten numera som en transporttjänst och inte som lämnande av bistånd. Syftet var att bidra till en tillfredsställande trafikförsörjning också för funktionsnedsatta.

Som jag sa föreskriver färdtjänstlagen att kommuner ansvarar för att färdtjänst av god kvalitet anordnas. Jag vill betona ”god kvalitet”. Det är vad färdtjänsten ska präglas av. Färdtjänstlagen är som sagt kortfattad och föreskriver inte exakt i detalj hur kommunen ska gå till väga i handläggningen av färdtjänsttillstånd.

Däremot är det förstås viktigt att följa tillämpningen. Även om vi inte ska påverka bedömningen av lagens tillämpning när den behandlas i en förvaltningsdomstol är det ändå viktigt att regeringen följer tillämpningen. Mot denna bakgrund gavs ett uppdrag till myndigheten Trafikanalys av den förra regeringen.

I avslutningen av detta inlägg vill jag, fru talman, vara mycket tydlig med att frågan bereds i Regeringskansliet. Båda ledamöterna har frågat om det, och svaret är ja.