Fru talman! Tack till statsrådet Carlson för svaret på interpellationen! Det här är, som statsrådet var inne på, en fråga som lyfts flera gånger både i och utanför den här kammaren. Det beror på att den hela tiden är aktuell, och det i sin tur beror på att utvecklingen kring färdtjänst och tillgången till färdtjänst på många håll går i helt fel riktning.

Statsrådet uttryckte i sitt svar att detta är en fråga för landets kommuner och regioner. Det är enligt min uppfattning en åsikt, inte fakta. Det finns lagstiftning som reglerar användningen av färdtjänst. Jag kan upplysa kammaren om att det är riksdagen, staten, som stiftar lag – inte landets kommuner och regioner.

Den socialdemokratiska regeringen gav myndigheten Trafikanalys i uppdrag att analysera om nuvarande tillämpning av bestämmelserna i lagen om färdtjänst följer intentionerna som anges i förarbetena till lagen. Myndigheten återkom för ungefär två år sedan med konkreta förslag till lagändringar. Varför gjorde myndigheten det? Jo, för att myndigheten såg att den tillämpning av lagen som sker ute i landet inte stämmer överens med intentionerna i lagens förarbeten.

Rättspraxis har utvecklats i en riktning som gör att människor blir av med sin färdtjänst. Ett brutalt exempel på detta är Ystadbon Benny Rosdahl. Efter över 15 år har hans rätt till färdtjänst plötsligt dragits in. Benny har en synnedsättning och har dessutom svårt att gå. I många år har han tack vare färdtjänsten kunnat besöka Fontänhusets verksamhet i Malmö och därmed, som han själv uttrycker det, kunnat leva ett socialt liv. Benny vittnar i Ystads Allehanda om att han mår bra av att kunna vara på Fontänhuset i Malmö. Efter det att färdtjänsten dragits in säger Benny att han inte åker dit längre för att han helt enkelt inte kan, med hänsyn till sin funktionsnedsättning.

Fru talman! Så ser det ut runt om i landet. Bennys hälsotillstånd har inte plötsligt förbättrats efter 15 år så att han nu har mycket bättre syn och kan röra sig obehindrat, eller i alla fall väldigt mycket enklare. Det är inte därför han förlorat sin färdtjänst. Det är för att Skånetrafiken tycker att han inte har rätt till det längre. Skånetrafiken lutar sig mot en rättspraxis som har blivit alltmer restriktiv och bygger på tolkningen av befintlig lagstiftning.

Benny Rosdahls fall är inte unikt. Han är inte en på miljonen. På olika håll i landet ser vi hur människor har förlorat sin färdtjänst, som de kan ha haft i många år. Det är människor som med hjälp av färdtjänst har kunnat leva hyfsat goda liv trots en synskada eller någon annan funktionsnedsättning. Det har helt enkelt gjort deras liv rikare och tillvaron bättre.

När en av regeringens myndigheter säger att rättspraxis har rört sig i en riktning som strider mot intentionerna med befintlig lagstiftning är det åtminstone min uppfattning att lagstiftaren bör agera. Det är som sagt inte regioner eller kommuner som lagstiftar, utan riksdagen – oftast på förslag från regeringen.

Fru talman! Det finns en färdig produkt på statsrådets bord som anger hur lagen skulle kunna förändras och som påtalar behovet av att så sker. Det är konstaterat att rättspraxis har utvecklats i en riktning i strid med lagstiftningens intentioner.

Jag noterar att statsrådet i sitt svar på interpellationen inte avslutar med formuleringen ”frågan bereds i Regeringskansliet” eller liknande. Statsrådet pekar snarare nedåt eller bortåt, beroende på hur man vill uttrycka det, mot landets kommuner och regioner.

Ska statsrådets svar tolkas som att det inte blir någon lagstiftningsförändring på området från regeringen och att Trafikanalys utredning och förslag har förpassats till en papperskorg på Landsbygds- och infrastrukturdepartementet?