Fru talman! Tack, ministern, för ytterligare en debatt i den här frågan!

Innan servicekontoret fanns i Bollnäs hade myndigheterna egna kontor där. Ministern kan raljera över oron hos gode män hur mycket han vill, men på den tiden gick det att besöka varje myndighet var för sig. Den möjligheten har man inte i dag.

De konsekvenser som jag har lyft fram kommer från skrivelser från berörda kommuner. De bekräftas av Statens servicecenter, som beskriver hur avvecklingen av servicekontor i den omfattning och takt som krävs för att möta regeringens neddragningar kommer att få konsekvenser för såväl privatpersoner som företag och kommuner.

Statens servicecenter menar också att det finns ökad risk för att fler enskilda inte får sina servicebehov tillgodosedda. Det är såklart så att det vid första anblicken kan förefalla mer effektivt för en myndighet att finnas på färre ställen. Men vad blir då samhällskostnaden i det långa perspektivet? Jag saknar svar på den frågan. Hur har regeringen räknat när det gäller den totala kostnadsökningen för samhället när man gör dessa nedläggningar? Vi behöver ju ha fler servicekontor i Sverige, inte färre.

Ministern har i en tidigare debatt i samma fråga sagt att hans tre ledord som civilminister är effektivitet, förenkling och medborgarnytta. På vilket sätt leder nedläggningarna till mer effektivitet för medborgarna, när de får ägna en stor del av dagen åt att resa långväga för att besöka servicekontoret? På vilket sätt förenklar ministern för Bollnäs- och Ovanåkersborna när kontoret läggs ned? Och på vilket sätt innebär det ökad medborgarnytta att försvåra för fler att träffa myndigheterna fysiskt?

Om målet är att det ska finnas åtminstone ett kontor i varje FA-region behöver ministern agera skyndsamt, för just nu handlar ministerns egen myndighet i rakt motsatt riktning.

(Applåder)