Herr talman! Först kan jag lugna Eva Lindh med att jag inte kommer att behöva ta någon huvudvärkstablett efter den här debatten, och jag har inte gjort det i förväg heller. Jag kommer gärna hit till kammaren och debatterar med mina politiska motståndare i många olika frågor. Det ger mig inte huvudvärk.
Låt mig beröra den sista frågan som ledamoten Lindh lyfte om att det är hyreskontrakten som avgör nedläggningarna. Det finns naturligtvis en risk för att den typen av intressen tar över när man som myndighet får ett besparingsbeting. Av just den anledningen – att minska risken för den typen av överväganden – höjde vi det så kallade anslagssparandet till Statens servicecenter.
Vi tog fram riktlinjer om att när Statens servicecenter nu ska avgöra vilka kontor som behöver läggas ned med anledning av nya ekonomiska förutsättningar ska man framför allt utgå från besöksantal, geografisk spridning och allmänt effektivitetstänkande kring kontorssammansättningen. Sedan kan jag inte utesluta att hyreskontrakten på sina håll har spelat en roll i den avvägda sammanfattningen. Men för att minska risken för att det entydigt skulle vara avgörande höjde vi anslagssparandet för i år.
Det är inget som hindrar att de fyra myndigheter som i dag är kopplade till de statliga servicekontoren öppnar nya kontor. Om exempelvis Arbetsförmedlingen känner att man behöver finnas närvarande med ett fysiskt kontor på en ort därför att de digitala tjänsterna inte räcker kan man själv fatta ett beslut om att ha fysiska kontor. Den möjligheten sitter myndigheten på; man kan själv avgöra om man ska etablera egna fysiska kontor.
Jag utesluter därför inte att ett och annat kontor hos de enskilda myndigheterna nu kan öppnas där de statliga servicekontoren läggs ned. Men det är inget som jag rår över, utan jag säger bara att möjligheten finns. Det får vara upp till varje myndighet att själv svara på detta.
Vad gäller FA-regionerna – som är det som interpellationsdebatterna framför allt handlar om och det som Kristoffer Lindbergs interpellation går ut på – är det helt korrekt att antalet FA-regioner enligt ett nytt beslut har utökats med 11 stycken. Tillväxtverket har utökat antalet regioner från 60 till 71. Vi har i dag en målbild om att det på sikt ska finnas ett statligt servicekontor i varje så kallad FA-region.
Det här beslutet är nytt, så det är lite för tidigt för mig att här och nu svara på exakt vilka effekter det får. Om frågan som Lindberg ställer är om regeringen nu kommer att skjuta till pengar för att möta det ökade antalet FA-regioner är svaret alltså nej. Vi har inte lagt fram någon ändringsbudget, vilket ledamöterna är mycket väl medvetna om, utan vi lägger fram budgeten i höst. I september kommer regeringens budget att presenteras, och då får vi se vilka anslag Statens servicecenter kommer att få.
Vi kan diskutera Skånes geografi och Eslöv. Jag konstaterar bara att avståndet mellan Eslöv och Lund är 16–17 kilometer eller ungefär 1 ½ mil fågelvägen. Jag hade kanske kunnat säga drygt 1 ½ mil, så hade jag varit ännu mer korrekt. Bilvägen är det drygt 2 mil, nämligen 21 kilometer. Det är alltså inga jätteavstånd mellan Eslöv och Lund. Jag kan säga att det även med dagens kontorsnät är många fler runt om i Sverige som har betydligt längre än 1 ½–2 mil till sitt närmaste servicekontor.
Även efter nedläggningen i Eslöv kommer invånarna där att ha möjlighet att ganska kvickt komma till sitt närmaste servicekontor – betydligt snabbare än vad väldigt många invånare kan göra i dag med de 148 kontoren.