Herr talman! Låt mig, för att det ska bli en korrekt historieskrivning, inleda med att konstatera att det är under den här regeringen som resurserna till det civila försvaret faktiskt kommer fram. Det har gått tio år sedan riksdagen i den här kammaren beslöt att totalförsvaret ska återuppstå. Under den föregående socialdemokratiska regeringen tillfördes nästan inga resurser till det civila försvaret. Det är det bistra facit efter era åtta år vid makten.
När den här regeringen tillträdde lades det 2,7 miljarder per år på det civila försvaret. I år är den summan 8 ½ miljard. Om ytterligare ett par år kommer vi upp till 15 miljarder per år. Det är viktigt att ha med sig fakta i debatten.
Man gör sig själv en otjänst när man hela tiden försöker få diskussionen om det civila försvaret att glida över i en allmän debatt om välfärd. Vi kan absolut ha en välfärdsdiskussion, men om man hela tiden försöker föra över debatten om det civila försvaret till en allmän välfärdsdebatt missar man också det som är det civila försvarets särkrav, som då blir åsidosatta. Det är kanske det som gjorde att Socialdemokraterna under sin tid vid makten aldrig valde att prioritera det civila försvaret tydligt nog.
Vad är det civila försvarets särkrav? Jo, det handlar om att dimensionera en verksamhet för att möta krigets krav, det vill säga skyddade ledningsplatser, reservkraft, redundans av olika slag som inte ryms inom ramen för den ordinarie verksamheten – försörjningsberedskap. Det är fråga om den försörjningsberedskap som saknades i sjukvården under den tiden Socialdemokraterna styrde landet, vilket blev smärtsamt tydligt under pandemin. Det var brist på munskydd, handsprit och medicinteknisk utrustning i i stort sett hela Sverige. Slutsatsen av detta är naturligtvis att vi måste börja bygga upp den typen av försörjningsberedskap, vilket nu görs – precis som att vi för första gången har upphandlat nationella säkerhetslager med traumasjukvårdsutrustning för att kunna hantera ett masskadeutfall på svenskt territorium. Det har inte funnits tidigare, och det gjordes ingenting åt detta under de åtta år Socialdemokraterna hade makten.
Det allvarliga säkerhetsläget gör att vi måste prioritera dessa frågor på ett tydligt sätt, och det är vad den här regeringen ägnar sig åt.