Herr talman! Vi befinner oss i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Att i det läget bygga upp ett starkare försvar är naturligtvis en självklarhet. Det är vi överens om. Det vi diskuterar i dag är den civila beredskapen och vikten av denna. Försvar består inte bara av kanoner utan också av ett civilt försvar – att kunna ta hand om människor i kris och krig, att klara av att ha ett samhälle i tider av kris och krig.

Sveriges civila beredskap handlar om det lokala, om lokalsamhällets förmåga att förebygga svårigheter – men också hantera dem när de kommer. Det handlar om sjukvård, som jag framför allt har fokuserat på i den här interpellationen, men det handlar också om infrastruktur, livsmedelberedskap och allt som är viktigt att klara av – de grundläggande behoven – i tider av kris och krig.

Den SD-styrda regeringen har vid flera tillfällen sagt att detta är väldigt viktigt. Det är vi också helt överens om. Men det räcker inte med ord. Det behövs även handling.

När regioner nu tvingas till besparingar runt om i vårt land – för det är det som just nu är läget i Sverige – är det naturligtvis svårt att klara av vården, att kunna tillförsäkra medborgarna i regionen en god vård och att klara av de köer som finns. Då är det också svårt att klara av att lägga resurser, tid och kraft på att bygga upp en civil beredskap.

Det är också mot bakgrund av det som jag har ställt frågan. Jag tycker att civilministern i tidigare debatter vi haft med honom har slirat lite på detta. När vi styrde under hela pandemin – en stor kris för Sverige och världen – såg vi att det som fungerade i normala tider också fungerade bättre i tider av kris.

När vi bygger upp vår civila beredskap handlar det om att bygga upp det som krävs lite särskilt, och det handlar om att ha en god grund. En god sjukvård i normala tider är en förutsättning för att det ska fungera i tider av kris och krig.

Eftersom situationen inte blir bättre i världen har vi prioriterat dessa frågor i vår vårbudget. Det handlar om att stärka den civila beredskapen. Det handlar också om att ge resurser till kommuner och regioner för att kunna bygga en starkare välfärd, inte försvaga den. Det hänger ihop.

I vår budget har vi hela tiden lagt mer resurser till vården och till kommunerna för att bygga en starkare välfärd. Och nu lägger vi också särskilda resurser till den civila beredskapen för att klara sjukvårdsberedskap, läkemedelsberedskap och livsmedelsberedskap.

Kan statsrådet se att en underfinansiering av sjukvården faktiskt också äventyrar den civila beredskapen i framtiden?

(Applåder)