Herr talman! Strategin är beslutad redan för ett år sedan, och den är som sagt den första i sitt slag i Sverige. Det hade varit mycket bättre om vi hade haft den för tio år sedan. Det hade vi inte, men nu finns den på plats. Det är en samlad nationell strategi mot organiserad brottslighet som tydligt riktar sig mot just de maffialiknande strukturerna och att strypa den kriminella ekonomin.

Det är klart att om man ska få någon effektivitet i en svensk maffialagstiftning måste man säkerställa att den rymmer komponenter som fungerar i vår lagstiftning i övrigt. Det arbetet har vi kommit långt med. Jag vill nämna några centrala komponenter hämtade från den amerikanska och italienska lagstiftningen, där vi redan är långt framme. Den första handlar om att riva sekretesshinder.

Jag var på Brottsförebyggande rådets 50-årsjubileum i höstas. På middagen hade man ett quiz, som man brukar ha på jubileer. En av frågorna handlade om vad temat var för den första utgåvan av Brås myndighetstidning Apropå. Det var ”riv sekretesshindren”. Vi kan glädja Brås medarbetare och svenska folket med att nu, 50 år senare, sker det. Det är centralt för den här typen av maffialagstiftningar att man kan dela information mellan olika aktörer, också mellan brottsbekämpningen och andra aktörer i samhället. Det är en komponent, och nu sker det.

Det andra jag skulle vilja ta upp är att man mycket riktigt måste kunna slå mot strukturer utan att kunna knyta individer till de enskilda brotten. Därför är det viktigt att vi arbetar med ett förslag om att kriminalisera deltagande i de kriminella nätverken. Det är i praktiken det vi talar om.

Lars Isacsson är inte en särskilt polemisk politikertyp. Jag ska alltså inte polemisera för mycket. Men jag kan i varje fall säga att jag satt i en grundlagskommitté under förra mandatperioden, där vi verkligen ville få med oss S och möjliggöra en maffialagstiftning genom att ändra föreningsfriheten när vi ändå gjorde det för att kriminalisera deltagande i terroristnätverk. Jag hade personligen en mejlkonversation med min företrädare Morgan Johansson i den frågan, men vi fick nej. Det var synd, för vi tappade fyra år när det gäller att få fram en RICO-lagstiftning. Men vi ska inte älta det som har varit.

Vi blickar framåt och konstaterar att det nu finns en majoritet för att ändra föreningsfriheten i grundlagen på ett sådant sätt att vi kan ta nästa steg och kriminalisera deltagandet i kriminella nätverk. Det kommer att vara en central komponent i en svensk variant av en maffialagstiftning.

Den tredje delen har jag nämnt redan. Den gäller möjligheten att avlyssna nätverken preventivt. Genom att man kan göra det utan att knyta det till en specifik brottsmisstanke blir det möjligt att rikta in sig på de individer, inte minst längre upp i hierarkin, som ofta håller sig på behörigt avstånd från det enskilda brottet.

Jag välkomnar engagemanget för en svensk maffialagstiftning. Jag är övertygad om att det finns fler komponenter. Jag är beredd att lyssna på alla goda förslag. Men jag vågar också säga att de centrala delarna, baserade på exempel från USA och Italien, redan är på plats genom regeringens politik – eller möjligen på väg. Det gäller exempelvis, som jag nämnde, kriminaliseringen av deltagande i de kriminella nätverken.