Fru talman! En läkare döms nu för grov egenmäktighet med barn efter att ha fört sina barn till Gaza utan mammans samtycke och tvingat flickan att bära slöja och sedan hindrat kontakten med modern. Det krävdes ett krigsutbrott och UD:s ingripande för att barnen skulle kunna återvända. Trots detta kunde läkaren återuppta sin tjänst efter frigivning.

Det här väcker stor oro över rättsstatens tydlighet och hur allvarligt vi ser på barns rätt till båda föräldrar och på skydd mot religiöst och kulturellt förtryck.

Min fråga går till justitieminister Gunnar Strömmer. Anser ministern att dagens lagstiftning och påföljdspraxis speglar allvaret i den typ av brott där barn förs bort, hålls kvar utomlands och utsätts för kontroll kopplat till hederskultur?