Fru talman! På tio år har ledsagning för personer med synnedsättning minskat med 70 procent. Det är inte bara siffror, utan det är liv som begränsas.

Paralympiern Nicolina Pernheim har tappat sin ledsagning, och hon är inte ensam. Barn, unga och vuxna nekas stöd för att kunna träna, handla eller bara hänga med kompisar.

När ledsagning saknas stängs dörrar till hela livet, trots att människor vill göra något så grundläggande som att gå till gymmet, simhallen eller en föreningsträning.

Det är varken rimligt eller rättvist att alltför många personer i dag nekas ledsagning. Ledsagning är för många grundläggande för möjligheten att klara sin vardag och leva sitt liv på ett bra sätt.

Min fråga går till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall. Vad tänker ministern göra här och nu för att överbrygga tiden tills ett nytt regelverk finns på plats, så att personer med synnedsättning i hela landet får den ledsagning som de har rätt till?