Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

I dag behandlar vi en proposition som föreslår att skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el slopas och att subventionsgraden för installation av solceller inom ramen för skattereduktioner för grön teknik sänks från 20 till 15 procent.

Skillnaden i subventionsgrad för installation av solceller blir alltså 5 procent. Vissa framställer det som att detta var en jätteförändring som mynnade ut i gud vet vad, men så är alltså inte fallet. Vidare kan jag, precis som görs i propositionen, konstatera att förändringen innebär en återgång till den subventionsgrad som gällde före 2023, det vill säga en tid då bland annat den nuvarande vänsteroppositionen i denna kammare hade majoritet. Det var ingen katastrof då, och det kommer inte att vara någon katastrof i framtiden heller.

Fru talman! Solen skiner, och då går elpriserna ned på minus. Så ser det faktiskt allt oftare ut runt om i Sverige, inte minst under sommaren. När solen lyser som mest producerar vi mer el än vi kan använda. Det borde vara en framgångssaga, men det är i själva verket ett symtom på ett elsystem som har blivit alltmer instabilt. För att lösa elbristen under delar av året kan man inte satsa på åtgärder som ökar produktionen under tider då vi inte behöver elen.

Subventioner ska vara ett verktyg för att stötta tekniker som annars har väldigt svårt att klara sig på marknaden – eller rent av inte klarar sig alls – men som behövs. Subventioner är ett tillfälligt stöd och alltså inget som ska finnas kvar i all evighet.

Vi har i åratal öst ut skattemedel för att stimulera väderberoende elproduktion, till exempel solkraft. Det behöver som sagt inte vara av ondo i alla sammanhang, men verkligheten visar tydligt vad det kan leda till: kraftig obalans i elsystemet, överproduktion när solen skiner och brist när det är mörkt eller molnigt. Det är inte hållbart vare sig för klimatet, för elmarknaden eller för skattebetalarna. Jag tror att alla i denna kammare är överens om att hållbarhet ska vara något som vi strävar efter.

Fru talman! Budgethänsyn är en viktig aspekt i denna debatt. Skatteincitament och subventioner kostar statliga medel, och genom att minska dessa kan vi frigöra resurser för att finansiera andra hållbara energiprogram med bredare eller snabbare effekt. Solcellsindustrin har mognat, och produktionskostnaderna har sjunkit markant, vilket indikerar att branschen kanske inte längre behöver lika generösa subventioner för att förbli konkurrenskraftig.

Vi bör också betona differentiering av energikällor. En minskning av vissa subventioner kan uppmuntra investeringar i en diversifierad uppsättning av förnybara energikällor snarare än starkt fokus på en enda teknik. Det här kan leda till effektiv resursanvändning och till att regeringen kan styra mot mer kostnadseffektiva eller lovande energiteknologier som ger större avkastning per investerad skattekrona. Minskad ekonomisk styrning kan i sin tur ge medborgarna och företagen större valfrihet att själva avgöra vad som är den bästa investeringen för deras specifika energibehov och situation.

Fru talman! Vi behöver ett elsystem som är robust, planerbart och stabilt. Det är dags att prioritera investeringar i kärnkraft, kraftvärme och annan planerbar produktion i stället för ytterligare subventioner till teknik som producerar när vi inte behöver el och som står stilla när vi gör det. Att återgå till tidigare nivåer när det gäller subventioner av solceller är inte att säga nej till förnybart, utan det är att säga ja till ansvar, till ett elsystem som fungerar dygnet runt och till att skattepengar används där de faktiskt gör nytta.