Fru talman! Befogenheterna för Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten att använda hemliga tvångsmedel har ju ökat. Detta är något som riksdagens partier i stor utsträckning har varit eniga om. Under hösten 2023 infördes en lag om att tillåta preventivt användande av tvångsmedel i vissa fall, när det handlar om allvarlig brottslighet. Miljöpartiet har i allt väsentligt stått bakom dessa reformer. Jag vill dock påpeka i dag att det är mycket angeläget att bibehålla ett fokus på rättssäkerheten.

Den skrivelse som regeringen årligen skickar till riksdagen om användning av hemliga tvångsmedel – som vi alltså pratar om här i dag – blir därför allt viktigare, menar vi.

Vi tycker att det finns skäl att utveckla skrivelsen och förbättra statistiken. Det finns statistik över hur många som på grund av sekretess inte underrättats om att de varit föremål för hemliga tvångsmedel. Det här är uppgifter som ges till Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. En uppgift som inte finns med i regeringens skrivelse är hur många underrättelser Åklagarmyndigheten ger till personer som varit föremål för hemliga tvångsmedel. Detta bör också finnas med, inte minst för att det ska gå att se hur vanligt förekommande det är att personer inte underrättas på grund av sekretess.

Regeringen bör även överväga en reglering kring användandet av överskottsinformation, så att redovisningen av hur denna överskottsinformation används förtydligas. Det är också angeläget, menar vi, att tillsynen av hur hemliga tvångsmedel används förstärks.

Som en följd av att trösklarna sänkts för användande av hemliga tvångsmedel, och att det nu också sker i preventivt syfte, har arbetsbelastningen för tillsynsmyndigheten Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ökat kraftigt de senaste åren. Denna nämnd behöver förstärkas såväl resursmässigt som befogenhetsmässigt så att det inte sker tvångsmedelsanvändning på felaktiga grunder.

Fru talman! Regeringen gav i februari en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av reglerna om hemliga och preventiva tvångsmedel. Vi i Miljöpartiet välkomnar såklart detta, men vi har inte dragit tillbaka vår reservation som handlar om just vikten av att göra en samlad översyn. Detta beror förstås på att utredaren just har påbörjat sitt uppdrag och att det i nuläget är svårt att bedöma om resultatet kommer att motsvara det Miljöpartiet är ute efter.

Översynen ska göras i syfte att åstadkomma en mer effektiv och tydlig reglering och att förbättra möjligheterna att använda tvångsmedlen i brottsbekämpningen. Utredaren ska bland annat göra en analys av den samlade regleringens konsekvenser för den personliga integriteten – något som Miljöpartiet upprepade gånger efterfrågat. Utredaren ska också bland annat utvärdera tillämpningen av de utökade möjligheterna att använda hemliga och preventiva tvångsmedel och kartlägga den nytta som dessa inneburit för brottsbekämpningen i stort och – jag läser alltså nu ur uppdraget till utredaren – analysera behovet och nyttan av samt föreslå en möjlighet att störa och avbryta pågående brott eller brottslig verksamhet i cybermiljö, eller vidta andra jämförbara åtgärder i sådan miljö, i syfte att förbättra de brottsbekämpande myndigheternas samlade förmåga att ingripa mot sådan brottslighet.

Som en tidigare talare var inne på är det svårt att bedöma exakt vad den här utredningen kommer att komma fram till. Det kommer att vara en översyn som tittar på konsekvenser för integriteten, men det kan även komma ytterligare förslag om mer hemliga preventiva tvångsmedel, vilket gör det än mer nödvändigt att den här översynen är detaljerad och korrekt.

Vi i Miljöpartiet ser fram emot att ta del av översynen när den kommer i maj nästa år, och vi hoppas såklart att den leder fram till en rättssäker och tydlig reglering och att utredningen gör en noggrann analys av tvångsmedelsanvändningens konsekvenser för skyddet för den personliga integriteten.

I uppdraget till utredaren framhåller regeringen också att det kan finnas skäl att kartlägga hur dagens system med underrättelser till enskilda om hemliga och preventiva tvångsmedel fungerar i praktiken och överväga om den regleringen bör ändras, till exempel på så sätt att endast Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ska underrättas om tvångsmedelsanvändningen. Utredaren ska också ta ställning till hur den årliga redovisningen av användningen av hemliga och preventiva tvångsmedel ska ske. Detta är också något som vi i Miljöpartiet har efterfrågat.

För ett par veckor sedan ställde jag en skriftlig fråga till justitieminister Gunnar Strömmer om redovisningen av hur många gånger det brottsbekämpande verktyget hemlig dataavläsning har använts. Skillnaden mellan Åklagarmyndighetens och Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens redovisningar skilde sig drastiskt åt. Detta kunde vi läsa om i diverse medierapportering.

Advokatsamfundet påpekade med anledning av detta att det är viktigt att redovisningen är korrekt, eftersom ”hemliga tvångsmedel innebär en kränkning av mänskliga fri- och rättigheter och man måste vara vaksam på att de inte används oproportionerligt, både på samhälls- och individnivå”. Vi i Miljöpartiet instämmer i detta.

Jag fick svar av justitieministern, som menade att det redovisade antalet gånger avser olika saker – det finns en ganska komplicerad redogörelse av på vilket sätt – och av den anledningen stämmer de uppgivna siffrorna inte överens. Ministern konstaterade dock vidare att det är ”angeläget att redovisningen sker på bästa möjliga sätt och att det inte finns något utrymme för feltolkningar”. Detta håller vi verkligen med om. Utredningen som vi har nämnt här tidigare i dag tillsattes också av den anledningen, menade ministern.

Utformningen av den årliga redovisning vi debatterar här i dag ska ses över. Vi i Miljöpartiet välkomnar såklart detta. Vi kommer att följa hur detta arbete går, och vi ser fram emot att få ta del av förslagen. Vi ser såklart också fram emot att få ta del av kommande redovisningar till riksdagen och att säkerställa att de fungerar på bästa sätt.

Jag yrkar bifall till reservation 1.