Herr talman! I den här debatten ska vi prata om jämställdhet – kanske inte med fokus på mäns våld mot kvinnor, för det pratade vi om i förra debatten – och åtgärder mot diskriminering.

Först vill jag ta tillfället i akt och kommentera att företrädare för Moderaterna vid flera tillfällen hävdat att Centerpartiet är ute på något slags grumliga vatten och insinuerat att vi stöder grupper som stöder Hamas och liknande. Det får mig att undra vad syftet egentligen är. Jag har sagt det förut här i talarstolen, och jag säger det igen: Centerpartiet samarbetar med olika partier i utskotten och här i riksdagen, precis som man gör. Så har även Moderaterna alltid gjort, även när de suttit i opposition. När det gäller organiserat samarbete och samverkan var Centerpartiet med och ingick januariavtalet. Moderaterna har varit med och ingått Tidöavtalet. Vem är det egentligen som umgås med partier som har grumliga vatten, tveksamma målsättningar och tveksam ideologi? Det vore klädsamt om regeringspartierna kunde prata om sin politik i stället.

Jag vill börja med att prata om mål och metoder för att uppnå jämställdhet. Regeringar har under många årtionden och under olika styren pekat ut jämställdhetsintegrering i myndigheter som en framgångsrik metod. Det handlar om att ett jämställdhetsperspektiv ska finnas med i allt beslutsfattande, på alla nivåer och i alla steg i beslutsprocessen. Man ska systematiskt synliggöra och analysera vilka konsekvenser olika förslag får för kvinnor respektive män.

Hur ser det ut i år då, herr talman? Jo, i år har helt plötsligt skrivningar om jämställdhetsintegrering försvunnit från över 40 myndigheters regleringsbrev – puts väck, borta! Detta är anmärkningsvärt. Regeringen har beslutat att man ska arbeta med det här på ett övergripande plan. Det ska alla göra. Men det står inte i regleringsbreven.

När jag frågar regeringen om detta svarar man: Det är okej – det behöver inte stå med. Vi kan prata om jämställdhetsintegrering på så många andra sätt, och vi diskuterar det i dialog med myndigheterna. Okej, tänker jag då – då skulle man i princip i teorin och praktiken också kunna stryka skrivningar i regleringsbreven om mångfald och inkludering eller om att man ska knäcka gängen och jobba mot kriminalitet. Det kan vi ju också diskutera med myndigheterna varje gång vi träffar dem.

Det här är ett sätt att tala om att man inte tycker att jämställdhetsintegrering är något viktigt. Detta är inte bara min bedömning. Generaldirektören för Jämställdhetsmyndigheten sa klart och tydligt i utskottet: Har man inga uppdrag i regleringsbrevet har man inget att rapportera när året är slut.

Herr talman! Diskrimineringsombudsmannen är en oerhört viktig myndighet i de här frågorna. I de olika rapporterna från DO beskrivs att diskriminering förekommer i hela samhället men att det är tydligt att riskerna för diskriminering är särskilt stora inom arbetslivet och i skolan. Att skolan nämns gör extra ont, för alla barn måste vara i skolan fem dagar varje vecka. Då måste vi kunna erbjuda en trygg skola och en trygg vardag för våra barn och unga.

Om man läser olika mål som Diskrimineringsombudsmannen har att göra med eller arbetar med inser man vilken oerhört grannlaga uppgift det är. Det handlar om att läsa, värdera, ta del av och bedöma dokumentation och samtal för den utsattes, för vårdnadshavares, för lärares, för huvudmäns och för den utsättande personens räkning. Ofta står ord mot ord.

Men vår grundhållning måste stå fast. Inget barn och ingen ungdom hittar på att ha blivit kallad n-ordet eller andra djupt kränkande epitet. Ibland får man ta del av förklaringar från huvudmännen i stil med att de har en pridevecka varje år – som om det skulle vara en effektiv åtgärd mot kränkande behandling i mellanstadiet. Man kan också få höra skolor säga att de som ett led i att bekämpa sexism och kränkande uttryck har haft en föreläsning med Nina Rung. Då förstår man, herr talman, att vi har bekymmer, för problemen går ju mycket djupare än så.

En sak som är bra som står i betänkandet är att regeringen har gett DO i uppdrag att utveckla och sprida kunskap om afrosvenska elevers utsatthet för rasism och diskriminering. Skälen är att man bedömer att över 20 procent av de anmälningar som kommit in de senaste åren har gällt etnisk tillhörighet i grundskolan och gymnasiet och rör afrosvenska elever och elever som rasifieras som svarta.

Därför menar Centerpartiet att DO:s uppdrag behöver ändras så att myndigheten kan agera än mer aktivt mot diskriminering och bland annat utföra stickprovskontroller och kunna driva långt fler enskilda fall gentemot enskilda medborgare än i dag.

Till sist några ord om ekonomisk jämställdhet. Frågan om löneskillnader mellan kvinnor och män och behovet av åtgärder för att minska lönegapet är ständigt aktuella. Vi måste komma till rätta med vad som ligger bakom det så kallade oförklarade lönegapet. Det görs en del arbete, men inte tillräckligt.

För tredje året i rad, mina vänner, ökar löneskillnaderna, efter att gapet i årtionden sakta men säkert har minskat. Vad är det som händer?

Den lönekartläggning som alla arbetsgivare är skyldiga att bedriva inom ramen för arbetet med åtgärder enligt diskrimineringslagen är jätteviktig. Medlingsinstitutets arbete är oerhört viktigt för att samla statistik, sammanställa och tolka vår verklighet. Men det behövs mer även här. Det behövs information som når hem till köksbordet, mina vänner.

Vi vet att föräldraförsäkringen är den enskilt största faktorn för att kvinnor och män har en skillnad i livsinkomst på över 4 miljoner under ett liv. Det finns en undersökning som gjordes av bankerna. Föräldrar öppnar sparkonton för sina söner tidigare än för sina döttrar. Hur kan det vara så?

Vi behöver en smart, effektiv och gedigen information om ekonomisk jämställdhet och ekonomisk säkerhet tidigt i våra liv. Med dagens system med AI borde alla myndigheter arbeta med nudging, det vill säga informerande frågor så att man kan göra välgrundade val.

Det är supereffektivt när det till exempel kommer till föräldraförsäkring. Man knappar in hur man har tänkt att lösa det. Vad får det för effekt när jag blir pensionär och ska börja att ta ut min pension? Fler myndigheter borde absolut jobba med systemet med nudging.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 19.

(Applåder)