Protokoll 2024/25:115 Onsdagen den 14 maj

ärendedebatt / Fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor
Anf. 26 Laila Naraghi (S)

Herr talman! Tidigare var jag ledamot av konstitutionsutskottet, vars arbete till stor del kretsar kring Sveriges grundlagar och medborgerliga fri och rättigheter. Efter sex år i KU, där jag under en period hade herr talmannen som utskottsordförande, placerades jag efter valet 2022 i civilutskottet för att bland annat arbeta vidare med vissa grundlagsnära frågor som barns och kvinnors rätt att inte utsättas för våld, något den civilrättsliga lagstiftningen generellt sett uppvisar omfattande brister kring. Det är också därför jag är här i dag och deltar i denna debatt om regeringens skrivelse Fördjupad uppföljning av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Jag står naturligtvis bakom Sofia Amlohs anförande och hennes yrkanden. Eftersom skrivelsen spänner över många områden, inklusive civilrättens, deltar jag också för vårt partis räkning just med utgångspunkt i den civilrättsliga lagstiftningens påverkan på det vi i dag behandlar, alltså arbetet för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Herr talman! Vi socialdemokrater arbetar systematiskt och metodiskt mot mäns våld mot kvinnor och barn inom alla relevanta politikområden, också civilrättens. Vi gjorde det i regeringsställning när vi tog initiativ till lagändringar, och vi har denna mandatperiod fortsatt detta arbete i riksdagen.

Vi uppskattar verkligen den samsyn som funnits i civilutskottet mellan riksdagens partier kring många av de här frågorna. Ett tydligt exempel är lagändringen vi gjorde förra året, Tryggare hem för barn. Vår regering startade arbetet, och denna regering avslutade det. Vi har också uppskattat den goda kontakten med justitieministern.

Ett annat exempel, herr talman, är vårt gemensamma tillkännagivande när det gäller tidsgräns vid bodelningar för att stoppa att dessa processer används som ekonomiskt våld. Vi socialdemokrater satte bollen i rullning i civilutskottet, och det landade i att vi alla partier stod bakom detta. Bland annat bifölls vårt socialdemokratiska yrkande, som handlade om just tidsgräns vid bodelningar.

I eftermiddag ska jag över till Justitiedepartementet igen för en annan fråga som vi har drivit på regeringen om, tillsammans med flera barn- och kvinnoorganisationer och också andra delar av oppositionen, nämligen att barn ska ha rätt till egna ombud i domstolsprocesser som handlar om dem.

Herr talman! Vi uppfattar alltså att det finns en väldigt stor samsyn kring de här frågorna, åtminstone i civilutskottet. Där arbetar vi tillsammans mot våldet. Det gör de civilrättsliga lagändringarna starkare och stabilare. Det är bra. Men det är också rätt tydligt att det krävs att vi från riksdagens sida – vi socialdemokrater tillsammans med andra delar av oppositionen – och från civilsamhällets sida driver på regeringen och Justitiedepartementet för att något ska hända i dessa frågor civilrättsligt.

Detta har också blivit tydligt när det handlar om våldsutsatta kvinnors möjlighet att behålla sin bostad. Detta, herr talman, är det konkreta exempel jag vill ta upp lite mer om här i dag, apropå vad som står i skrivelsen.

Den farligaste platsen för en kvinna i Sverige i dag är hemmet. Där plågas, våldtas och mördas kvinnor året om. När en kvinna lyckas separera från en våldsam man måste samhället finnas där, liksom lagen. Lagen måste vara på den våldsutsatta kvinnans sida – inte på förövarens och våldsutövarens.

En viktig pusselbit för att man ska kunna lämna en våldsam relation är att få till en ordnad bostadssituation, och det är ofta mycket svårt för en våldsutsatt kvinna. När vi socialdemokrater satt i regeringsställning tog vi därför tag i denna fråga tillsammans med en lång rad andra frågor som gäller mäns våld mot kvinnor. Just vad gäller bostadsfrågan startade vi, som ett första steg, med att ändra hyreslagen, så att våldsutsatta kvinnor ska kunna behålla hyreskontraktet och att förövaren måste flytta.

Vi tillsatte en utredning som tog fram ett konkret lagförslag. Vårt mål var tydligt: Det är självklart att det är kvinnan som ska kunna bo kvar i det gemensamma hemmet och förövaren som ska flytta. Det var den tidigare justitieministern, socialdemokraten Morgan Johansson, som gav rättschefen och sedermera chefsrådmannen Magnus Hermansson uppdraget att utreda ett stärkt hyresrättsligt skydd för våldsutsatta kvinnor.

Detta uppdrag redovisades sedan till Gunnar Strömmer när han tillträtt som justitieminister. Vi socialdemokrater har här i riksdagen i både motioner och skriftliga frågor uppmärksammat regeringen på denna utredning och tryckt på för att den ska omsättas i lag.

Det är bra att så skedde förra året, när riksdagen fattade beslut om denna lagändring. Det är ett styrkebesked för Sverige och för vårt arbete mot mäns våld mot kvinnor att förberedda lagändringar kan genomföras även när det skett ett regeringsskifte. Detta var en seger för rättvisa och sunt förnuft – och mot våldet.

Men, herr talman, lagändringen gäller enbart kvinnor som bor i hyresrätt, då denna lagstiftning handlar om den hyresrättsliga regleringen. Detta var ett viktigt första steg. Det gick att få igenom det i riksdagen, och det är vi glada för.

Socialdemokrater och moderater har i och med denna lag åstadkommit en bred parlamentarisk samsyn om principen att den våldsutsatta kvinnan ska kunna bo kvar och att det är den våldsutövande mannen som ska flytta.

Nu när vi är överens måste nästa steg tas, herr talman. Denna princip ska givetvis gälla alla våldsutsatta kvinnor och alla våldsutövande män, oavsett boendeform.

Nästa steg är därför rimligtvis att regeringen tillsätter en utredning som ser över bostadsrättslagen och den reglering som gäller vräkning av bostadsrättsinnehavare. Också bostadsrättsinnehavare kan nämligen vräkas. En bostadsrätt kan förverkas i olika situationer, till exempel om man inte betalar sin avgift, om man stör sina grannar eller om man vanvårdar lägenheten.

Här finns inte ett likadant regelverk som för hyresrätter, men det finns ett motsvarande regelverk i fråga om när en bostadsrätt är förverkad. Givetvis borde det därför gå att göra motsvarande tillägg eller ändring i bostadsrättslagen som gjordes i den hyresrättsliga regleringen för att stärka våldsutsattas möjlighet att behålla bostaden.

Herr talman! Så har regeringen också uttryckt sig i ord: Våldsutsatta kvinnor ska ha möjlighet att behålla bostaden.

Herr talman! Det är inte rimligt att en kvinna som blir utsatt för våld av en partner ska riskera att tvingas bryta upp från sin invanda miljö och lämna sitt hem. Det är justitieminister Gunnar Strömmers egna ord. Det är bra ord, men de kan inte enbart gälla våldsutsatta kvinnor i hyresrätt.

Justitieministern har inte varit den enda i regeringen som har talat i allmänna ordalag om bostaden och hemmet och om den våldsutsatta kvinnans möjlighet att vara kvar där. Det har också jämställdhetsministern från Liberalerna gjort. Den dåvarande jämställdhetsministern sa förra året: Vi måste ha ett regelverk som dels gör det möjligt att stoppa att hemmet används som en brottsplats, dels stärker brottsutsattas möjlighet att få behålla bostaden för egen del.

Men, herr talman, det verkar tyvärr bara vara ord från justitieministerns, jämställdhetsministerns och regeringens sida. De har inte gjort något mer kring detta.

Att ha någonstans att ta vägen är ofta helt avgörande för att man ska kunna lämna en våldsam relation. Att kvinnan har ett eget hem där hon kan bo kvar är avgörande för att minska risken att hon tvingas tillbaka till den våldsamma mannen. Ändå nämns ordet bostad bara under en enda punkt i regeringens skrivelse, som vi behandlar här i dag. Men där står ändå orden, igen, från regeringen: ”Ingen ska behöva stanna kvar i en våldsam relation av rädsla för att t.ex. förlora sin bostad.”

Jag upprepar. Det står bostad, inte hyresrätt.

Frågan kvarstår: När ska regeringen ta nästa steg? Vi socialdemokrater tog första steget i regeringsställning. Nu är det dags för denna regering att ta nästa. När får vi se en utredning som ser över bostadsrättslagen och den reglering som gäller vräkning av bostadsrättsinnehavare – motsvarande förändringarna som gjorts i hyresregleringen civilrättsligt?

Om regeringen menar allvar med sina vackra ord om bostaden är det dags nu. Annars är det just bara ord, och i dem kan ingen våldsutsatt kvinna bo. Det behövs konkret handling.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)